Aftonbladet – 21 januari 1836, sida 1

I I att sedan alla opåräknade utgifter blifvit bestridda, och medel till oförutsedda behof afsatta, återstå mer än 14 millioner; som ;Congressen kan anslå till sådana nya företag, hvilka den anser nödiga, eller till hastigare befordrande af de redan påbörjade. Det är troligt, att detta årliga öfverskott för år 1836 kommer att viterligare förökas med 20 milhoner, utur olika källor. Skulle likväl Kongressen antaga de förslag i afseende på nya utgifts-föremål, som blifva för densamma framlagda och hvilka uppgå ull 24 milloner, så torde icke den slutliga behållningen vid 1836 års slut utgöra mer än 6 millioner. : Denna summa kan nu, efter mut förmenande, nyttigt användas till förbättrandet af våra skepps-varf och dockor, samt till nya national-före— tag, mv m.? : Allt sådant är både grundlagsenligt och sytligt, och gör hvarje försök onddizt, att i vår nuvarande siällning dela öfverskottet af årsinkomsterna, eller att nedsätta dessa hastigare än hvad redan härom är stadgadt, IE alla fall synes det icke vara tjeoligt, att Kongressen nu skulle företaga någon nedsättning af den nuvarande Tull-tariffen,; som kunde rubba grunderna för Compromissakten, då, på sätt Skattkammar-Sekreterarens Embets-berättelse ådagalögger, man har anledning emotse, en minskning i de följande 7 :årens inkomster, synnerligast hetydlig år 1842. Pålagor å några ibland de artiklar, som tillhöra en allmännare förbrukning, kunna utan wifvel -nedsättas, när sådant ej visar sig menligt för. vår egen produktion: och detta kommer då att något :miriska inkomstkällorna; men samma ändamål kan vinnas -genom frikostigare anslag för försvars-verkets föremål; hvilget 1 vår puvarande lyckliga och rika belägenhet bör blifva ett föremål för eder uppmärksamhet. Om likväl, efter att häåfva tillfredställi alla de behof hvartill tillgångar uppvälla utur dessa källor, det ändock skulle befinnas att öfverskotten äro i ständigt stigande; torde det likväl vara bättre att fördraga detta onda, intill dess de störa förändringar som vår Tullbevillningslag afsett, tillfyllest inträffat, då vi bättre äro i tillfälle att reformera detta system, red all den omtanka och varsamhet, som ett så ömtåligt och vigtigt föremål erfordrar. Häraf synes, att den stackars republiken icke kan nog beklagas, som är så olycklig i jemförelse med de Europeiska staterna, att den ej vet hvar den skall göra af sina penningar. Lyckligtvis ser man dock äfven, att der som annorstädes, icke fattas de, som äro betankte :på att afhjelpa svårigheten. General Jackson visar sig i detta afseende vandra på en fullkomligt Europeisk väg, då han råder Kongressen att icke nedsätta afgifter, som ej behöfvas för statshestyret. Hela denna det af berättelsen, äfvensom en annan, hvari Presidenten tyckes med välbehag orda om den stora lätthet, hvarmed de serskilta staternas banker bedrifva den förut Central-banken endast åliggande förrättningen att inkassera stats-inkomsterna, torde få anses, såsom blott ämnade att göra Presidentens äldre prohibitif-åsigter och i vissa afseenden något sjelfrådiga. handlingar, t. ex. emot sistnämnda bank, något mindre opopulärå. Han säger sig förutse den tid, ?då hvarje stat skall förbjuda, bankerna att nyttja i penningrörelsen mindre sedel än på 20 dollars, (mer än 50 R:dr Sv. B:ko) och således fylla hela rörelsen med guld och silfver-mynt: En tidpunkt hvars möjlighet; lika som åtgärdens gagnlighet, likväl synes nog problematisk. å En serskild uppmärksamhet förtjenar den delen af bådskapet som angår försvarsverKets Organisation, en, angelägenhet, som 1 det gamla Europa vanligen utgör den hufvudsakliga stötestenen emellan regeringar och representationer. Se här buru General Jackson yttrar sig öfver denna punkt: Händelser, för hvilka vi, så väl som andra nationer, äro utsatta både i våra inre och yttre förhållanden, antyda nödvändigheten af en verksam organisation af nationalmilisen. För att underirycka våldsan heter i det inre och tillbakavisa yttre sofall, i händelse sådana kalamiteter skulle träffa oss, måste vi närmast förlita oss på den stora massan af folket, hvars vilja har tillsatt regeringen, och hvars makt måste upprätthålla dem. En stor stående militärmakt instämmer hvarken med andan af våra institutioner, eller med våra landsmäns känslor, och fordna dagars, likasom vår egen tids lärdomar, bevisa faran, likasom den oerhörda kostnaden, af en sådan permanent och utsträckt militärorganisation. Den rätta medelvägen, hvilken undviker alltför brådstörtande förberedelser å den ena sidan, och faran och kostnaden af en stående armt å den andra, är hvad våra konstituenter hafva rätt att fordra af Regeringen, Detta ändamål kan blott uppnås genom un. derhåll af en; till antalet liten militärmakt, men som, genom sin organisation, genast kan träda i verksamhet så snart dess tjenst påfordras. TY Lag idiA Hatta Totta ng FÅR LEE SR I SA