Aftonbladet – 16 januari 1836, sida 1

mmesksreasdntseken not teer ETERN tillåtelse dertill från sitt hof. För att erhålla en sådan tillåtelse måste man hafva borgen af någon utländsk minister i Neapel, eller ock af något dervarande handelshus. Denna gången är det hvarken koleran eller politiska kensiderationer, som föranledt den ifrågavarande ätgärden , utan, såsom det förljudes, den Fransyske skalden Dumas. Man hade vägrat honom tillstånd att resa till Neapel; han begagnade sig derföre af ett fremmande pass, och uppehöll sig längre tid både i Neapel och på Sicilien, utan att regeringen kom under fund dermed, fastän Fransyska blad flere gånger talade derom. Sedan Dumas nu åervändt till Frankrike, låter man alla andra resande plikta för polisens förseelse, och ämnar i synnerhet hafva ett vaksamt öga på Fransmän. Sydamerika. En skrifvelse från Lima af d. 12 Sept. innehåller följande: Detta lands politiska ställning blir med hvarje dag mera invecklad och betänklig. Santa Craz, (president i Bolivia) har d. 13 i förra månaden slagit Gamarra vid Cuzco; men denna seger har alldeles icke afgjort sakerna, ty Santa Cruz har gjort halt i Cuzco, såsom det synes, för att betäcka kusterne af Södra Peru och Bolivia, hvilka från sjösidan äro utsatta för anfall af Salaverris truppar; ty hela marinen är på denne senares sida. Förskingraudet af Gamarras trupper har icke haft annan påföljd, än att härstädes stegra utpressningarne af manskap och penningar. Alla affärer hafva helt och hållet afstannat, och ingen vågar visa sig på gatorna, ty hvar och en gripes och tvingas till krigstjenst, och det värsta at allt är, att man alldeles icke kan inse når denna sakernas ställning skall taga slut. TS3CHERKASSERNES SJELFSTÄNDIGHETSFÖRKLARING TILL EUROPAS HOF. Ihland märkvärdiga dokumenter som finnas i det af oss förut omnämnda arbetet Portfolio, är äfven denna förklariug, hvilken eger så mycket mer intresse, som den upplyser ett geografiskt misstag och sprider en py dager öfver en sida af Rysslands historia. Den lyder sålunda: Invåsarne på Kaukasus, lingt ifrån att vara Ryssland undergifna, lefva icke en gång i fred med detsamma, utan ha tvärtom i många är varit invecklade i krig med RByssland. Dessa krig halva de ensame utfört. De hafva aldrig fått glädja sig af någon annan makts bistånd eller ens dess uppmuntran. Under det Porten innehade suprematien öfver dessa länder, voro de öfverlemnade åt sina egna krafter, och slutligen har Porten i alla hänseenden öfvergifvit och blottstäldt dem. En pascha öppnade Anapas portar för Muskoviternas guld, och förespeglade Tscherkasserna, att Ryssarne kommo som vänner, för att bistå Sultanen emot de rebelliska höfdingarne i Arminestan. Eu annan Pascha förrådde dem likaledes och begaf sig nattetid ur deras land. Sedan den tiden hafva Tscherkasserne flera gånger skickat deputationer till Sultanen, för att erbjuda sin undergifvenhet och söka bjelp; de blefvo likväl behandlade med kallsinnighet. De vände sig då till Persien, med hka liten framgåny; sluteligen vände de si till Mehemed Ali, hvilken, churu han förstod värdera deras tillgifvenhet, likväl var för långt allögsen, na understödja dem. Vid alla dessa beskickningar hade de Tscherkassiska ombuden uppdrag, att shga dem, som icke förut kände förhållanderra, huru edräghgt Ryska oket var, huru fiendiligt Ryssland var sinnadt mot allas seder, religion och sällhet — ty hvarföre skulle Tscherkasserna eljest så lange hafva kämpat emot Ryssarne ? — huru trolosa deras generaler, huru vilda deras soldater voro; att således ingen kunde bafva något intresse af att Tscherkasserna förstördes; utan att det tvertom var allas intresse, att understödja dew, . 100,000 Muskoviuer — skulle sändebuden säga — hvilka nu användas för att bekriga, bevaka och beligva oss, skulle då strida emot er; 100,000 man, som nu spridda bland våra branta och ödsliga klippor, mäta si; med våra kraftfulla bergsboer, skulle då oöfversvämma edra fruktbara slätter, göra edra Rajav till sina tjenare och Er till slafvar. Våra berg voro Persiens och Turkiets skyddsmurar; sämre försvarade skola de för baca bli öppna portar; nu äro de fristäder för båda; de äro portarna — till det hus, som endast genom deras tillstängande kan beskydda hjorden. Men ännu mer: vårt blod, Tscherkassisk blod flyter i Eder Sultens ådror; hans mor, hans Harem är af Tscherkassiskt ursprung. Hans slafvar äro Tscherkasser. Han är vår kyrkas öfverhufvud, och en son af vår stam; honom tillhöra våra bjertan, och vi erbjuda honom vår trohet — ur alla dessa skäl fordra vi hanc histdnd och om han e ban Ho ooH att kun