Aftonbladet – 15 januari 1836, sida 2

Julenattens : Om det Julenatt blås hardt Då skola mång Furstar dö med fart. Julhelgen och annandagen var mycket kallt, för hvilket icke står utsatt någon betydelse i Bondepraktikan. Tredje natten blåste åter : Härom heter ånyo: Det år skall många Konungar dö Och ej länge lefva på detma öv -Värre var ovädret den 5:te natten, men härom förekommer intet politiskt, likasom de följande spådomarne hafva mera afseende på årsväxt och dylikt. Det svåraste häribland är angående blåst den elfte natten, hvilken förutsäger mycken förlust på boskap: Elfte natt: Då skall mycket Fä dö också Så att Skomakare dess mera hudar få. samt Den Tolfte: , Då skall krig i mång land blifva Men vi vele det i Guds hand gifva. För England och de länder, som sucka under kyrkofoörtryck, spår praktikan af solsken tredjedag jul, (hsilket här endast syntes en liten stund): Skiner solen den tredje dag Då skola prelater och :papister föra stor klag; Då skola: de hafva åtor bånge De munkar skola beklaga månge. Då skall der tvedrägt emellan dem vara, Att de skola stå med apor rara; Jag hoppas dock det skall få ända Så skola de sig sjelfve skämma och känna, Att de så många folk förföra, O Gud! ville Du deras hjerta röra Och genom Ditt ord ville dem leda Så kunde de emot Dig hvarken strida eller fegda. För solsken under de andra juldagarna, finnes icke pågon politisk spådom, förr än den Tolfte dagen, då vädret också var vackert och klart hvarom heter: Då skall vara krig i många land Och öfvervåld skall göras mången man.