KONSTEN ATT CITERA. Vi ha för närvarande ingen större mästare i denna konst, än Nyare Argus den tredje. Han följer i ordets egentliga bemärkelse det gamla ordspråkets föreskrift: att taga hvar det finnes ock lägga der det tarfvas. Ja, han förbättrar till och med regeln så till vida, att han ibland äfven tager der det icke finnes. Metoden är lätt och ganska fördelaktig, så länge man får Vara i fred derom. Men beklagligtvis är sådant. icke alltid fallet, Det händer nemligen stundom, att de rätta egarena uppstå, för att reklamera sin tillhörighet, och falla derigenom, på ett ganska obehagligt sätt, Argus i handtverket. Sådant har nyligen händt bonom. Han har, som man vet, flera gånger försäkrat, att liberalare tullförfattningar, d. v. s. nedsatta tullafgifter, ingenting kunna uträtta till lurendrejeriets hämmande å Skånska kusten, hvilket endast har sin grund i de dåliga bevakningsanstalterna, och såsom stöd för detta påstående citerat, bland andra, några ord af Hr Helledays yttranden i Borgarståndet under sistlidne Riksdag. Nu har likväl persona gusxstionis, Hr Helleday, gjort Argus den förargelsen att i Stockholms Dagblad låta införa sina yttranden i detta ämne, hvilka i sin helhet råka innehålla raka motsalsen af den åsigt,. Argus tilldelat Hr H. genom losryckande af en liten bit deraf. Hr Helledays mening är, det bevakningsanstalterna svårligen kunna blifva så goda, att de uppfylla ändamålet, utan att detta måste vinnas! genom liberalare tullförfattningar. Denna reklamation stod att läsa i Stackholms Dagblad för, i går, och Vi göra oss ett nöje af att derur meddela sjelfva Hr Helledays yturanden, mindre derföre att den vederlägger Argus, än derföre att den ger ett nytt stöd åt de kloka och mnaturenliga statsekonomiska grundsatserna.