Aftonbladet – 13 januari 1836, sida 2

äfven senterat skälet till denna oförmåga. Föreställer man sig en på ett afstånd af 3 tll 3 a 4 mil från ett främmande land belägen kust, öppen och tillgänglig för landstgning nästan hvar som helst, en folkmassa af flere tusende personer, genom onaturliga Tull-lagar demoraliserad till den grad, att den nästan uteslutande subsisterar af den olofhga trafiken, och så inöfvad i bedrägerier och spetsfundighet att bedrifva denna trafik, att endast händelser vålla deras upptäckt — så har man taflan af den Skånska kusten: man må med legioner af armeradt manskap söka bevaka denna, att jag så må säga, för lurendrejare skapade kust; man skall icke uträtta mera hädanefter än hittills; man skall endast någongång hafva slumpen att tacka för något fynd. Man må i stället genom ytterst liberala författningar på en gång göra slut på allt lurendrejeri och tullförsnilning och derigenom gifva en annan riktning åt en folkmassa, hvars arbetskraft på ett vardigare sätt borde användas. Det Sr, med kännedom om ofvan antydda förhållande, min pligt att ifra for den ärlige köpmannen. — — — —? Den 15 December samma år har jag vidare yttrat: ? Vi äro nu inne på ett vigtigt ämne. Jag tror, att om man, genom förbud eller höga tullafgifter, vill bereda skydd åt näringarna, bör man först göra sig reda för, hvad med ändamålsenliga kontroller förstås. Under en tid af 6 år har jag haft tillfälle att på närmare håll betrakta — lurendrejerit, södra kustboarnes karakteristik; och under en tid af 2:ne år har jag varit i tillfälle att bedömma nyttan af Kronans manskaps tjenstgöring för kustbevakningen. Denna tjenstgöring slog sig väl. ut i ett år; lurendrejeriet blef mindre och tull-uppbörden ökades, men förhållandet var icke enahanda det sednare året. Man kom då snarare till den erfarenhet, att genom den militära bevakningen uträttades intet, utan att deren.ot lurendrejeriet genom densamma befrämjades. Resultatet första året härledde sig deraf, att bevakningen då förenades med karantansbevakningen. Fruktan för cholerans inträngande i landet verkade berörde tid mycket. För min del har jag sålunda den erfärenhet, att Kongl. Flottans manskap ej användes till kustbevakning ändamålsenhbgt. Jag skulle tro, att en battre bevakning bör kunna uppfinnas. För närvarande är tullbevakningen så inskränkt på Skånska kusten, att den ej kan något uträtta; på kusten från Höganäs till Ystad äro endast tre a fyra patrullbåtar. Jag hemställer, om, med detta ringa antal, något kan egentligen göras. Man har funrit de fleste beslag tillvägabragta med kustbåtar. Derföre måste kustbevakningen krattigare föranstaltas. För att ernå detta mål, tror jag det vara rättast att antaga förslaget, enligt utlåtandet, N:o 45. Den 16 December nämnde år finnes följande yttrande af mig: 7— — — Jag beder få anföra några ord, i anledning af en talares uppgift, i afseende å ätskalliga Tulltjenstebefattningar, att de anses vara sinecurer, och angående den mindre ändamålsenligheten af Douanierkorpsen. Hvad de högre Tulltjenstemännen angår, är den beskyllning orättvis, att de ej göra skäl för sina tjenster. Min erfarenhet är den, åtminstone i södra Sverige, att dessa platser äro besatte med oförvitlige, de mest nitiske tjenstemän. I afseende åDouanierkorpsen åter är Jag visserligen af den öfvertygelse, att den i många delar icke motsvarar sitt ändamål; men jag tror, att i en framtid, då bättre urval af personal eger rum, blir det möjligt att anskaffa pålitligare sujetter. Jag hemställer, om det är tänkbart, att en större ändamålsenlighet vinnes, då Rikets Ständer inblanda sig i bestämmelsen i afseende å tullbevakningen, och icke ofverlemna denna åt Kongl. Maj:t, som är bäst i tillfälle att sådant åstadkomma. Deremot är jag af den värde talarens tanka, att lurendrejeri-foörordningen och förpassningsstadgan tarfva förbättringar, lika nödvändiga, som bestämmelserna i tulltariffen; ty utan förändringar i dessa författningar, hvarigenom dessa eluderas, är det omöjligt att etablera tillfyllestgörande kontroller... Så länge jag t. ex. har rätt att i mitt hus hafva lurendrejad vara, då det icke kan visas, att den inkommit inom de sista 48 timmarna m. m., är det icke att tänka, att kontroller å våra Tull-lagar skola ega rum.? Vi sentera ganska väl, huru djupt det skall gripa Argus alt på detta sätt finna sin oärlighet, den ena gången efter den andra, framdragen i dagsljuset. Lyckligtvis eger han, såsom hjelpmedel emot alla anfall, en stor konst, nemligen den att tiga. Det är att förmoda, att detta medel, nu likasom förr, blifver anlitadt, och att han nu lika litet gifver någon förklaring öfver förvrängningen af Hr Helledays ord, som förut öfver andra dylika, t. ex. öfver den hopdiktade citationen ifrån Engelske ministern Cannings tal, som för ett par månader sedan framlades i denna tidning. Emedlertid har Argus, genom detta ofta förnyade handlingssätt att, emot bättre vetande, åberopa personers yttranden i motsatt riktning och således ljuga på dem motsatta åsigter, ändtligen bragt det så långt, ait hvar och en Oo Numera mÅcA vn harättisad att anse hvilken citation