Aftonbladet – 7 januari 1836, sida 1

MMM mp MMJ—L ——ASRR— —-—————— ——LLL OO, EE oinskränkta öfvervälde de utöfvat och ännu utofva på Deputerade-kammaren, om man eljest kan gifva benämning af öfvervälde, åt ett sådant befål ofver folk, som gifver sig utan motstånd. Ingenting förmådde restaurationens deputerade , att afslå Hr Villeles fordringar , hvarken emigrant-milliarder eller de mest :anti-nationella lagförslager. Likaså har nuvarande kammaren nästan -med entusiasm ingått på alla förslager, som regermgen sedan lång tid tillbaka haft i syfte, och med hvilka den framträdde straxt efter Fieschis brott, alldeles så som restaurationen gjorde med sina tvångslagar, efter Hertigens af Berry mord. I financielt hänseende finner man samma eftergifvenhet, ja, man har till och med nu beviljat de 235 millioner för Amerika , som den äldre liniens gwasi-representation afslagit. Ånnu i denna stund förestår deputerade kammaren åter ett nytt tillgifvenhetsprof. Det omtalas, att man skall begära af kammaren hemgifts millionen för Belgiska drottningens utstyrsel, ehuru man: väl icke gerna kan inse någon rättighet för en svärfader, äfven om han vore konung, att af de skattskyldige utfordra en brudgåfva åt sin dotter. Har således Villelska ministören slutligen strandat, då den ville hopa den ena inskränkningen i nationens friheter på den andra, det ena privilegiet på det andra, torde äfven den nuvarande råka på samma klippor; väl har, för att förbigå dem, försök blifvit gjorde att intala nationen, att de politiska rättigheter, som regeringen säger sig nödsakad att afkorta, endast voro bisaker; att de sociala förbättringar (reformer) deremot, på hvilka våra ministörer lofva att med alla krafter arbeta, utgöra nationens hufvudsakligaste intressen. Men denna distinktion är så grundfalsk att den blott för korrt tid kan. förblända en nation. Emellan de sociala och politiska reformerna herrska en oafskiljelig förening; begge gå hand i hand; och de förra låta blott bringa sig till målet genom de sednare. Utan den Engelska reform-billen, som i och för sig, är en politisk eröfring, skulle äfven de borgerliga — förbättringar icke på fredhg väg låtit sig verkställa, hvarmed man sysselsatt sig i sista parlaments-sessionen. Huru nära utvecklingen af de volitiska rättigheterna sammanhänger med de sociala . reformerna, bevisar sig dessutom bäst deraf, att begge slagen, i alla orter, blifvit bekämpade af samma motståndare, samma parti. De, hvilka ville så strängt som möjligt begränsa valrättigheten, äro tillika advokater för de tryckande pålagorna, handels-monopolerne, privilegierne och införseltörbuden. Tryckfrihetens fiender äro alldeles desamme, som bestrida alla sådana financiella åtgärder, hvilka kunde medföra en bättre social ställning för massan af folket.? — Men om i hela systemet förmärkes en verkligt minnesvärd likhet, finnes likväl tillika en icke -mindre uppmärksamhet förtjenande olikhet, i sakernas ställning, under Villgles tid och vår. Då han anordnade frihetens kräftgång, hade han tagit i betraktande Europas dåvarande belägenhet, och hade alldeles icke att befara någon motverkan från utlänvingens sida. — Aldrig kunde den utvärtes politiska horizonten vara klarare än då; aldrig voro staternas inbördes förhållanden mer tryggade; alla politiska saker ordnade sig efter den då, såsom en helgedom ansedda normen, af Wiener-Kongressen. Nu är det ej längre så ! två anledningar hafva brutit konungaförbundet: Julisrevolutionen och fruktan för Rysslands inkräktningslystnad. Juli-revolutionen koaliserade mot sig alla regeringar, äfven den-: Franska, sitt eget barn, men sedan reformen fattat England och revolutionen äfven nått Spanien och Portugal, har man nödgats inse, att den of Wiener-kongressen grundlagda emgher var bruten och att två läger bildat sig i Europa. Rysslands utvidgningsbegär har ytterligare invecklat förhållanderna. Det har ej velat bibehålla ens skuggan af ett Polskt rike och har helt enkelt införlifvat detta betydande land med sitt rike. Å en annan sida har det ögonskenligare än någonsin visat sitt sträfvande, att vinna fast fot vid Bosforen. Dylika förslag hafva mera än allt annat uppskrämt England ; det hyser farhågor och hämndkänslor, och man ser nu dess tidningar med nöje och vigt omtala några ryska divisioners mnederlag mot barbarerna på Caucasus. Det hade varit bättre att hjelpa Polackarna, segrarne vid Grochow och Iganie ;. hade England gjort detta, så behöfde det nu icke frukta Czarens tilltag mot Öttomaniska riket och Sultans vasallskap.