Aftonbladet – 7 januari 1836, sida 1

UTRIKES POLITIK. Le National för d. 16 Dec. innehåller en historisk föreläsning för Franska ministören. Denna artikel förtjenar att läsas äfven utom Frankrike, dels för sin trogna skildring af den nu. varande ministörens ställning och sträfvande, dels såsom ctt prof på den betydliga yttrandefrihet, som ännu finnes qvar, i trots af trycktvångs-lagarna. Historiska jemförelser, heter det, hafva sin fördel och sin olägenhet: olägenheten är, att de stundom försvaga uppmärksamheten på olikheterna, och blott framhålla likheterna, så att bedrägliga resultater uppstå; fördelen är att, då de hvila på säkra data, ge de ett temligen tillförlitligt förutseende af händelserna och framför allt vänja förståndet vid denna fördomsfria undersökning af händelserna, hvilken, utan att vara liknöjdhet och långt ifrån att försvaga ofvertygelsen, tvärtom stärker den hos statsmän. Under restaurationens tid fortfar artikelns författare brukade de begge hvarandra fiendtligt motstående partierna, att jemföra den Bourbonska konunga-ättens ställning med två från hvarandra mycket afvikande minnen sur de flydde tiderna. Royalisterne sade till prinsarne af den äldre linien: I ären i samma belägenhet som Ludvig den XVI; han har oaflåtligt gjort eftergifter åt revolutionens fordringar, och på detta sätt har han genom en kedja af concessioner, först förlorat sin thron och sedan hufvudet: Ett lika öde väntar er, om j trä-den i han fotspår och om j låten skrämma er af fordringarne ifrån den, utur askan åter uppståndne, revolutionen! De Ziberala begagnade sig deremot af den i ögonen fallande likhet, som Stuartarnes historia erbjuder till en sådan jemförelse. TIhågkommande, att Stuartarnas dynasti blef jagad från thronen, emedan regeringen icke hade fogat sig efter någon af de, genom Engelska revolutionen erkände principer, utan ville i deras hela omfång återställa konungsliga allmakten och presterskapets öfvervälde, kommo det liberala partiets anhängare till den slutsatts, att äfven Bourbonska dynastien skulle sätta kronan på spel och dervid förlora henne, sedan konungamaktens motstånd till hvarje utveckling af 1814 års så föga demokratiska grundlag, äfven nödgade henne att återställa en herrskande kyr-. ka, hvilken hade gjort sig förhatad genom sin intolerans och sin maktlystnad. Länge vacklade jemförelsens vågskål , än åt ena, än åt andra sidan, ända till dess att år 1830, räddhågan att likna Ludvig den XVI vann seger öfver frugtan att undergå Stuartarnes öde. Följderna visade, att de liberala hade haft rätt i deras profetia; den Franska Jakob II vandrade i landsflykt till Skottland och sedermera till Böhmen. — Äfven nu finnes ett moment i Frankrikes gamlahistoria, som med fog kan jemföras med den närvarande tiden; vi mena Villdlska styrelsens tid. Denna restaurations-ministere hade lyckligt bjudit spetsen åt alla de hemliga samfundens angrepp; till och med spanska revolutionen hade den varit nog lycklig att bekämpa oeh qväfva. Likaså har Ludvig Filips regering segrat öfver alla insurrektioner, och om den ännu icke företagit sig något fälttåg på andra sidan Pyrencerna, finner man lätt, att skälet dertill endast bör sökas deri, att den sjelf skyr för de följder, som ett sådant steg nödvändigt måste medföra. Hr Villeles inre pölitik var alldeles densamma, som nuvarande ministtrens : att gynna de stora godsegarne; att bringa skatterna till högre belopp, derigenom att indirekta beskattningar användas mera än de direkta: hvarigenom man således vida grundligare beskattar de arma, än de rika; att upprätthålla monopolie-systemet och ett tull-system, som i synnerhet är afpassadt efter representant-kammar-medlemmarnes intresse : sådan var den Villclska. ministerens lösen, hvilken den nuvarande åter upptagit. Ja! afven frändskapen för klereciet och dess gynnande, gör sig åter, likasom då, oangenämt märkbar: väl mera förstäldt, men derföre icke mindre verkligt. Hr Villgle var icke fiendtligare mot tryckpressen än de nuvarande makt-innehafvarne; han sökte göra den till träl, genom censur, likasom desse sök göra det genom sina skräck-lagar. Men hvad som framför allt gör desse begge ministerer så lika, är det