Aftonbladet – 5 januari 1836, sida 2

hade eget af den beskaffenhet att något antagligt beVis derpå kunde sättas. Markegångstaxan har ock 1 denna del blifvit af Kongl. Maj:ts och Rikets Kamm.Kollegium gillad och fastställd. Deremot har högbemälte Kollegium förhöjt priset på lax, strömming och skälspeck, och bestämt en tunna lax till 29 R:dr 24 sk.; ströråming till 9: 16: och skälspeck till 24 R:dr, allt banko. Sådane förhöjningar å länets markegång hafva ej heller tillförene varit sällsynta, äfven å spannmål. Så höjdes till ex. 1833 priset å korn ifrån 7: 32 till 8 R:dr, ehuru landets korn äfven då var af ringa värde och sörländskt korn då kunde här köpas för 6 R:dr 32 sk. å 7 R:dr. Skälen för denna, räntegilvarne betungande, åtgärd pläga dock aldrig tillkännagifvas och det synes ock i sanning ej vara så lätt att finna sådane giltiga. När Riksståndens Deputerade, på sin ed att afse såväl kronans som den skattskyldiges rätt, efter bästa öfvertygelse fullgöra sitt åliggande och dessutom, vid fråga om votering emellan Ståndens representanter, minoriteten vanligen är hos de skattdragande, hvarigenom staten åtminstone ej blir den lidande parten, så är svårt att förklara, huru Kammar-Advokatfiskalen kan finna sig så ofta befogad att yrka förhöjning och följakteligen tro sig kunna, bättre än de som äro på stället, känna och bedöma rätta förhållandet med en orts varupriser. Skulle han tilläfventyrs härvid hafva afseende på försäljningspriset i Stockholm af våra produkter, såsom lax, strömming, smör, tjära, bräder, m. m. hvilket, om exporten skall löna mödan, alltid bör vara, och vanligen är, något högre än här på stället, så borde ju dervid äfven afseende göras på de omkostnader som genom fragt, vägpenningar, packning, risk eller asurans, m. m. tillkommit, om eljest något sken af rättvisa dervid skulle ega rum. Men antages denna princip vara den rätta vid bestämmandet af värdet å exportortens räntepersedlar, så borde den ju följas så väl i det ena som i det andra, och följaktligen borde då spanmålen jemväl uppskattas efter samma grund, så att nar man hår upptagit ortens gångbara pris derå, och detta är t. ex. 332 proc. högre än hvad samma vara gäller i hufvudstaden, hvilket ieke sällan är händelsen, så borde ju ostridigt värdet å spannemåls-räntan nedsättas med detta belopp, på samma gång som det höjes å en annan räntepersedel, hvilken i Stockholm betalas högre än här. Men sådant händer likväl aldrig. ÅAndringarne ske deremot alltid på der skattskyldiges bekostnad, och denne får ej en gång veta något skäl, hvarpå en slik åtgärd grundar sig... Deremot lärer Kongl. KammarKollegium fordra, att de protokoll, som föras vid Markegångssättningarne, skola innehålla de diskussioner som förekomma emellan Ståndens Deputerade vid detta tillfälle. Beträffande serskildt nårvarande markegångstaxas fastställda förhöjningar, så har Skälspeck i år knappt gallt hvad markegången oförändrad innehöll. Strömming har sålis och saljes ännu här för 8 Rdr t:an, i mindre parti eller fjerdingar, och äfven för lägre pris mnär partiet varit större. Laxen, hvars vanliga priz såsom färsk är 2 Rdr Rgs Lib, har nysslidne höst, sedan det låga priset derå i Stockholm här blef kunnigt, sålts saltad för 24 Rdr Bko tunnan, eller vida under hvad Riksståndens Deputerade fastställde ; och enligt våra Köpmäns uppgift hafva desse icke i Stockholm för denna vara, i det hela taget, erhållit så mycket, som till markegångspris uppfördes. — Alt de räntegifvande icke erhållit efter detta pris, är åtminstone säkert. De lära ock af denna anledning öfver Kongl. KammarKollegii åtgärd ämna anföra underdån. besvär. En af loadamaätarnae I dan Co oo fe oh