Aftonbladet – 5 januari 1836, sida 2

oo ooo , — Uti det med gårdagsposten hit anlända N:r af Upsala Korrespondenten läses en brefartikel ifrån Westerbotten, innehållande några ganska välgrundade reflexioner angående utöfningen af Styrelsens makt, folkets igrundlagen utlofvade sjelfbeskattningsrätt genom de ändringar Xongl. KammarKollegium årligen gör i de af Länets deputerade utsatta markegångspriser, och hvarvid sällan eller aldrig nedsättning, utan endast förhöjningar som betunga den skattskyldige, ega rum. Genom tillerkännandet af en sådan makt åt ett statens embetsverk har markegångssättningen af folkets egna Ombud inom Länen i det närmaste förvandlats till en tom formalitet, enär KammarKollegium icke ens behöfver gifva något skäl för sina förhöjningar, och besvär öfver dess beslut afgöras i administrativ våg just hos den auktoritet, som enligt erfarenheten och sakens natur, alltid varit och måste vara intresserad afstatsintradernas ökande, men aldrig af deras förminskning. Det hade icke varit ointressant, om Korrespondentens Redaktör sjelf hade tackts tillägga några ord till upplysning för oss andra, huruvida måhända denna inrättning utgör en af de vigtigare beståndsdelarna i den demokrati i ordets vackraste bemärkelse, som enligt hans och Biskoppens i Wexiö försäkran, skall utgöra andan af det i Sverige rådande regeringssältet. För vår det hafve vi redan för ett par år sedan framlagt vår tanka öfver detta samma ämne och uttryckt den meningen, att det är en bland de många lemningarna från det konstitutionella litvets första menlösa dagar, då nationen hade i sin makt att återtaga hvad den ville af de rättigheter i beskattningsväg, som byråkratien under flere århundraden usurperat, men, i sin menlöshet och obekantskap med ärenderna, nästan uteslutande öfverlemnade ordnandet af det betryckta folkets angelägenheter åt samma byråkrati, som dervid icke försummade maktens intressen, och redan få månader efter thronförändringen, hade sett reaktionen i full gång. De ifrågavarande brefven lyda sålunda: Umeå den 15 Dec. 1835. En behaglig vinter och för alla slags landtmanna körslor tjenligt före och väglag gynnar nu den inre rörelsen ogh ekonomien härstädes; och detta kommer synnerligen väl till. pass, ej mindre för allmogen, som af sina skogar måste draga all möjlig afkastning, genom tjäruoch pottsaske-tillverkning, skeppsvirke och andra byggnads-materialier, m. m. för att möjligen kunna lifnära sig efter den åter dem odfverångna missväxten, än för våra handlande, som måste 5 2 , Jandvägen transportera. spanmål och styckegods ifrån sina fartyg, hvilka efter en långvarig och under motvindar och stormar äfventyrlig resa nödgats taga vinlerqvarter i Vikskär utanför Grundsunda socken i Angermanland. Längre söderut, i Ulfö hamn. har äfven ett fartyg måst qvarblifva. Afven denna omständiget bidrager att höja våra spannmålspriser. Råg kostar för det närvarande 15 R:dr 16 sk. å 15: 32; korn 13: 16 å 13: 32, allt R:gs. Hvad fröbart korn kommer att ko sta, är ej ännu så noga kändt, men det förmodas blifva betydligt dyrare, emedan brist derå befaras. Helsotillståndet fortfar att vara godt och inga smittosamma sjukdomar äro här gångbara. Ett resande teater-sällskap, hvars chef är en Hr Lambert, ar ankommen till Umeå stad och lärer under Jul-ferierna qvarstadna för att gifva representationer, hvartill tjenlig lokal af magistraten blifvit upplåten. IVesterbotten den 20 Dec. 1835. Vid Riksståndens Deputerades sammanträde ut: Landskontoret i Wester bottens lan d. 3 sistlidne November bestämdes markegångspriset å korn till 8 R:dr, å råg 10 R:dr; å en tupna lax 26: 36; å cn tunna strömming 8 R:dr; å en tunna skälspeck 20 R:dr, o. s. v. allt b:ko. Om man vid spannmålspriserna skulle haft afseende på landets säd af årets skörd, hade detta pris visserligen varit för högt tilltaget, emedan detta års skörd i allmänhet ej är värd fjerdedelen. Men man bestämde priset efter hvad söderländskt karn cam hör företog Lactada då man al I UU — LL Hr —n8——X——x ---——----Ås Å ni