Aftonbladet – 4 januari 1836, sida 3

DET SYNLIGA LIFVET. Drag ur en blindfödds lefnad. (Från Tyskan.) Hvad är Solen? frågade jag en dag min moder, då hon beskref Solens uppgång från ett berg. — Stackars barn, du begriper det ej, du är född blind! svarade hon och strök med handen mina mjuka lockar. Jag glödde. Beskrifningen hade hänryekt mig; emellan menniskorna och min karlek till dem stod en skiljevägg. — Om jag blott en gång kunde se solen, tänkte jag, skulle den försvinna och jag kunna glädja mig öfver ett närmare umgänge med min goda moder: . Min fantasi arbetade från detta ögonblick häfigt, den längtansfulla sjalen sträfvade våldsamt; att bryta sSMt fängsel, och skåda ljuset. — Der låg mina aningars land, detta Italien, fullt af konstens och naturens un der. Man talade mycket om natt och dag; för mig fanns det blott ett: en evig dag, eller en evig natt. — Ack! de mente det var den senare. Jag sait i mitt mörker, och verlden, den underbara, stora, sköna verlden speglade sig i underliga drömmars för min själ, men upplysningen felade; och jag vandrade blott genonr lifvet, som på en himmelshög klippa, med förbundna :ögon; jag kände blommans lena kind, drack dess söta doft, — men jag drömde likväl, att blomman vore oändligt skönare än.dess doft och dess silkeslena kind: ; En liflig underbar dröm lät mig en natt se ljuset, och så var det verkligen, men jag vaknade och bemöt dade mig förgäfves, att åter framkalla den sköna dröm men. Vid denna tid steg musiken, som entröstamde geo us, ned i min svarta natt och virade omkring Sina strängar poesiens sköna blomsterkransar. — Det var helig jord jag beträdde, — Min längtans första ljufva paradis. .