Aftonbladet – 19 december 1835, sida 3

SR TP PE UN SR OR REAR RE Vaudeville i X akt, från Tyskan. Vi befinna oss i en trädgård utanför karaktersbyggningen på en Spansk villa, en af dessa sydländska parker med vindrufvor och oranger, som nicka mot hvarandra i ett frändskaphgt ögonspråk, hvarom skalderna med törstiga tungor sjunga så trånande Visor. Här och der ser man en etruskisk vas skymta fram mellan löf: partierna, här och der en kostlig antik staty, måhända för de fruktlystna foglarnas skull. Midti trädgården är ett bord. uppdukadt, och en pysslande jockej vandrar deromkring, jemkar pastejfaten och slickar sig om de torra läpparne. -— O, det trefliga landthfvet! När man om morgonen vaknat vid Auroras kyssar, hvilken vällust, att, förflyttad i sin negligd till den af jasminer och syrener flätade löfsalen, under foglarnas sånger smutta lefnadsfriskhet ur sin rökande kaffekopp! och när man sedan genom en promenad skaffat sig matlust till dinern, låter man servera sitt bord ute i fria luften i skuggan, der middagstimmans qvalm något förmildras af det svalkande luftdraget öm Men sorgen, denna osynliga ande, som smyger oss i hälarna, hvar man minst det anar, skyr icke att spöka omkring äfven i en orangedoftande park under guds blåa himmel; hon hittar vägen till kaffebordeti bersåen, och slår sig ned på den gröna trädgårässtolen vid middagstaffeln i den svalkande skuggan. Hvem skulle bättre veta detta än donna Isabella, egarinna till den villa, dit vi nu af Kongl. theaterdirektionen äro inbjudna? Har hon icke sin enda son vid armeen, i dessa inbördes krigets skräckfulla tider? har hon icke af de härjande ströfkorpserna blifvit afskuren från staden, och med sin dotter Laura så godt som fången innestängd på sitt landtgods? har hon icke med hvar timma och stund att här vänta en öfverrumpling af några ursinniga marodörer, och mord och sköfling? — Sannerligen, man måste under dylika förhållanden ega den unga donna Lauras hela glädtiga och obetänksamma lynne, för att så der med god smak förtära sin sylttårta! för donna Isabella ha bordets läckerheter förlorat allt behag, det enda hon kan förmå sig till, är att dricka ett litet glas vin till heder för sin goda gäst, den förträffliga Diego. Den der Diego är en besynnerlig man; han lefver sulla och tyst på en egendöm, han eger i granskapet af Donna Isabellas ; han fördrifver sin tid så godt han kan, han skjuter sin hare, han ser efter sitt arbetsfolk, han läser sin lilla roman, hvad det allt kan vara. Man behöfver likväl icke ha kännt honom lång tid, för att nogsamt finna, att det hos honom klappar för någonting högre under den gröna rocken med de blanka knapparna, att det bor något stort under den simpla stråhatten. Hans rörelse och tårar vid hvarje hänsyftning på hans arma fädernesland, ett och annat ord, som händelsevis undfaller honom angående förflutna dagar, hans kraftfulla : och beslutsamma karakter gifva lätt vid handen, att mannen icke altid varit den fredsamma, indragna -landtbrukaren Diego. Således. troligen någon stor man, som aflyckan och verlden öfvergifven lefver en retraite :på gamla dagar! kanske någon ex-minister, något ex-majestät ? Det behöfves en så kuriös händelse, som följande, för att gifva ljus i detta mörker. Medan Hr Diego vid donna Isabellas bord utgjuter sina fosterlandskänslor i en lämplig kuplett, inträffar ett bud att hans egendom blifvit satt i brand af en ströfkorps och redan står i ljus låga. — Nu är det onekligt, att ett så agreabelt sällskap, som donna Isabellas och bennes dotters, gäller ganska mycket; ett vackert slott med tillbehör gäller dock äfven något. Man bör således icke förtycka, att den annars särdeles galantaDiego lemnar sina damer på ögonblicket och ilar hem till sitt. . De kringströfvande gucrillasvarmerna utbreda sig emedlertid allt vidare omkring, och innan man vet ordet af, är donra Isabellas villa likaledes intagen af en tropp dragoner. ingenstädes vexlar gladt och bedröfligt så om hvartannat som i soldatlifvet. En flyende skock af bygdens kortkjortlade, dufvor blir här i trädgården attrapperad af de grofva bussarna, och en liten vals uppspelas i ögonblicket af trumpetaren. Sedan dragonerna bafva svängt sig trötta, öfverlemna de ganska beskedligt, — Spanioren har medfödd en ovanlig kurtoisi, — de vackra tärnorna till sina bondgossar, och låta dessa nu i fred oeh ro en rätt god stund hålla ballett i parken; om någon skulle tycka att allt detta är dumt, får jag förklara att deticke destomindre alldeles precist så tilldrager sig just i donna . Isabellas trädgård; efier denna dans kommer ändtligen turen till amåblemangen i sjelfva buset och stolar, dynor, och åter stolar dansa nu ut igenom fönsterna huller om buller; Å mm —K FrYTe4HÅwv —— nn L Ltveeeraeaavvnvnnm7nswcso oo -2DDimtnnn—n———m—Kwreventne——-—-—-—— —— em ———— -K rZ-——wC ke —L—-— VO ———————— — — plundringen och förstörelsen är i full fart, källaren Ännnase Ankom Htov bn he vinkling går serNan nå