Aftonbladet – 15 december 1835, sida 1

Uti tidningen Nya Argus der T:dje för sistlidne Onsdag läses en not, med hvilken likväl är samma förhållande, som i allmänhet med noterna i Argus, att de icke äro som andra noter. I Argus är nemligen oftast texten bisak och noterna hufvudsak; och i de sednare , som utgöra tre fjerdedelar afdet hela, nedlägges den egentliga kärnan och visheten. Af sådan anledning är det också, som vi fästat oss vid den ofvannämnda noten i Onsdagsnumret. Den innehåller åtskillliga sanna och träffande reflexioner, som förtjena att begrundas; men efter vänligheten uppblandade med en mängd så skefva både uppgifter och slutsatser, att proportionen mellan det sanna och det falska blir ungefär densamma som mellan texten och noterna. Det är denna egenskap, att i: de solklaraste och mest obestridliga satser utan grannlagenhet blanda in förvillelser ,. falska premisser och hopdiktade citationer , som karakteriserar sofisten, och som i så hög grad