Aftonbladet – 12 december 1835, sida 2

menterne komma sådana befordringar ej i fråga); men andra förmoda, att fastän detta må vara händelsen i allmänhet , kunde ändå möjligen t. ex. för hvar tionde eller tjugonde gång något undantag finnas, och att, förhållandet förefaller så mycket svårare att förkla ra, som månge af dessa embetsmän blifvit. hedrade med utmärkelser från högre ort af en rådstitel eller orden, hvilket eljest anses såsom ett bevis på Regeringens t illfredsställelse med den person åt hvilken det förlänas. På samma sätt har man under dessa tjugu åren icke heller, så vidt vi kunnaminnas, sett mer än en enda befordran till Landshöfdinge ifrån Kammarkollegium, och tvänne från en lägre grad i ett annat civilt verk, men dervid hafva de serskilda tillfälligheterna egt rum, att den förstnämde hade gjort sin bana i krigskommissariatet, och således halft tillhörde militärståndet, och de båda sistnämda, ledamöter i Svea HofRätt, derjemte äro af våra äldsta Grefliga familjer. KammarKollegii och Länsstyrelsernas göromål ligga hvarandra likväl mycket nära; och det finnes personer som tro, att alla dessa embeten skulle vinna derpå, om nu såsom fordom, Ledamöter i Kollegierna någongång kommo i åtanka vid Landshöfdingeplatsers besättande, samt att erfarenheten om en sådan befordrans möjlighet skulle utgöra den mäktigaste sporren för den ungdom som ingår i embetsverken, att göra sig kompetent dertill genom eftersträfvande af en redbar duglighet och förvärfvande af kunskaper utöfver dem, som erfordras till upsättande af ett hjelpligt protokoll och utskrifning af expeditionerna. I alla fall är det måhända bäst som sker. Det har endast synts oss förtjena, att icke lemna obemärkt ett historikt faktum, hvilket i någon mån kan tjena till illustrerande af den vackra frasen i det stora talet af Biskoppen i Wexid till ungdomen derstädes, alt vägen för den Svenska Bondens son är öppen till statens tinnar.