Aftonbladet – 10 december 1835, sida 1

OR RR RR RT ER MM handen, såsom åt nödställda bröder? , Måhända äro katholikernes. motståndare, fastän färre till antalet, hbkväl för närvarande mera uppretade, beslutsamma och eniga, och det till den grad, att om deras parti finge öfverhanden i Underhuset, de nästan skulle göra det omöjligtför detta Hus, att gifva efter med måtta, förnuft och i rättan tid. Likväl då man betänker huru oerhördt det liberala partiet tillvuxit i styrka sedan 1829, hurn mycket närmare de särskilta fr-ktionerna inom detsamma slutit sig till hvarandra, och huru deras idcer sammansmält, så är det icke tänkbart, att ett tillbakaskridande kunde äga rum. Men thyförutan, huru är det väl möjligt att hindra rörelsen framåt? Det månifest, hvarmed Peel förlidet år tillträdde styrelsen, erkänner denna: sanning fullkomligt, och jag är öfvertygad att han inom sig önskar Sina politiska motståndare framgång, till dess de gjort det möjligt för honom att åter taga del i styrelsen, utan att i någon punkt frångå sina grundsatser i afseende på kyrkan. Peel blir säkert en gång hufvudman för: de liberala. — Den fest, som gafs för Lord Russell i Bristol, vid det tillfälle då en silvervas ötverlemnades åt honom, är isynnerhet derför märkvärdig, emedan den ägde rum i en stad, som ännu för få år sedan ansågs såsom intoleransens hufvudsate. Hvad Times och andra blad prata om de personers obetydlighet, somvoro närvarande vid festen, hörer till den der partitaktikeny som hvar och en förståndig menniska vet att uppskatta för hvad den är värd. Då det gäller deras sak, växer äfven det obetydligaste kalas till en grand dinner (stor middag), då deremot om deras motstårdare samlas till en måltid och antalet vore än Så stort och -personerna än så aktningsvärda, alltsammans krym: per ihop till: en feed (utfodring). Äfven i Bath har ; varit en stor offentlig middag, hvilken i Morning Chronicle tituleras för a grand dinner och i Times för a:feed.: Det var en sammankomst af radikaler vid hvilken Roebuck och Hume spelte hufvudrolerne, och ingen minister var närvarande; hvarföre man också lätteligen kan föreställa sig, att Öfverhuset icke slapp för fullt så godt köp, som der, hvarest Lord John var festens hjelte. Äfven Tories hafva haft åtskilliga offentliga måltider , hvilka, såsom vanligt, bivistats af rika och förnäma per soner. Der fortfara de att stärka hvarandra i tron, att ministrarne äro OConnells slafvar, och att de till erkänsla: för hans bistånd lofvat honom, att i grund förstöra den protestantiska kyrkan, för att upphöja den katholska i dess ställe. I synnerhet äro de Irländska pro testanterne af Toryoch Oraniemäns-partiet öfvertygade härom; och jemförelsevis mera förbittrade än de En gelske. Men Lord Mulgrave låter icke deraf störa sig, utan söker, så mycket han formår, att genom det lika skydd han lemnar alla, utan afseende på parti eller trosbekännelse, väcka en aktning för lagarne, som man ännu aldrig känt i Irland. Detta är i sanning ett Herkuliskt arbete, hvårvid hans lott ofta blir att misskännas från båda hållen. Katholikerne låta emellertid icke någonting minska deras förtroende för OQO? Coannrell och Melbourneska ministeren. — Allt hvad söm blifvit skällt mot OConnell; har så föga verkat på dem, att man tror att den årliga subskriptionen för honom i år kommer att öka sig med 5 a 6000 L., och således att stiga till: 20,000 L. — Haywood hår gifvit sin beskyllning mot Fairmatni en fastare gestalt, och publiken väntar öfverhufvud ännu flere märkvärdiga upplysningar från det hållet. SA RR CT ETT va