Aftonbladet – 7 december 1835, sida 2

Korsika, och ull höger Sardinien. Det loörsta be hot, en resande erfar vid anblicken af en kust eller en ö, som han icke. förr sett, är att fråga sma minnen eller sjelfva sin inbillning: hvilka händelser der tilldragit sig, hvilket folk har bott der, eller bor der ännu? detta är det enda nöjet, och stundom den enda nyttan af resor. Ön Korsikas historia liknar alla de öfrigas i denna del af Medelhafvet. Ingen af dem kunde bestå för sig sjelf, och forntiden visar oss dem såsom byte för eröfrare, komne från Italiens eller Afrikas stränder. Sålunda; voro an Etruskerne, än Kartagerne, än Romarnre herrar öfver Korsika; efter dem följde anfall af Barbarerna, utgångne från alla delar af jorden. Jag vill icke tala om nyare tider. Ni vet huru Korsika fallit under Genuesernas välde, och huru det afskuddade sig deras ok, för att bli en provins af Frankrike. Ons förening med ett stort rike kunde i sig sjelf synas af föga betydenhet; men genom en af dessa kombinationer, hvilkas hemlighet försynen förbehållit sig, har denna förening blifvit af stor betydenhet för Europas och verldens öde. Man kan icke kasta sina blickar på Ajaccio utan att erinra sig, att det var derifrån han utgick den utomordentlige man, som, stödd på sitt nya fädernesland, hastigt intog sitt rum bland eröfrare och Konungar. Hvilket sällsamt öde följde detta snille, tillhörigt våra oroliga tider, denna stormarnas jätte! en ö såg honom födas, en ö mottog honom vid hans första landsflykt, och liksom om hafvet velat göra jorden, som han eröfrat, hans besittning stridig, blef en annan ö hans fängelse och hans graf. Af honom återstår intet mer, an en omältlig ära, som hvarken hans familj eller hans födelseort kan göra anspråk på; denna äran var, liksom han sjelf, ett verk af ödet, och, lika som våra städers monumenter, tillhör hon Frankrike, ty Frankrike har betalt henne med sitt blod, med sina skatter, med sjelfva sin frihet. Eburu denna ödets man icke bade till sin sista fristad annat, än en ödslig klippa, Ydrömma likväl ännu personer, som varit bundsför vandter af hans lycka, och Konungar under tiden af hans makt, om det välde, som fallit ur hans mäktiga, händer. En son, bröder, änförvandter anmäla sig, som det påstås, för att emottaga hans arf och regera efter honom; man måste tillstå att alla dessa anspråk skulle vara giltiga, om man kunde ärfva en meteor, och om det var stormarna, som grundlade välden. i Följande träffande : mdöme om Kapodistias, får ett ökadt intresse genom händelserna: Vårt samtal stannade, här, och jag tog afsked ar Presidenten. Jag gör ieke anspråk på, att känna hvarken hans politik eller hans karakter, men det synes mig, att ingenting är lättare att bedömma, än hans bryderi. Vi hafva ofta i Frankrike haft provisoriska regeringar, och Ni vet hvad de gjort; hvad betyder också 1 sjelfva verket en styrelse, som icke existerade i går, och som hanhända icke skall existera i morgon? Hvad är en President som väntar en Monerk? en republik som organiseras för att bilda ett Konunpgarike? nu eit slags rike utan Konung, och snart en Konung utan rike. Man vill ej medgifva Presidenten i Grekland en statsmans egenskaper; men ep statsman kunde icke bättre lyckas i sina företag. Jag tror alt Kaupodistrias ställning, den han likväl ej sjelf valt, samt omöjligheten att styra och verka, har mer ådragit honom den misskredit hvari han. fallit, än de fel han kunnat begå. Det värsta i politiken är, då man tror sakernas ordning vara organiserad, och den ej är det; upprättandet af ven prekära makten, som på en gång bedragit både Grekland och Europa, hör äfven kunnat bedraga Presidenten sjelf, ty man tänker ej på att göra det som man redan tor vara gjordt. På detta sätt har mac måhända, vid organiserendet af detta 0olyckliga land, förstört de enda medel som afgöra revolutioners och folks slags öden! Man förebrår, Presidenten alt äga co hn. indre öppen karakter, men detsamma förebrås vanligen alla dem, som omständigheterna satt 1 a falsk position, oc som blifvit öfvergifna af folk ounsten. De beskyllas vanligen först for fiendiliga och våldsamma ,afsigter, och seden, då sådana afsieter cj bekräftas gevom deras yttre förhållanden, förtryter det partierna alt ej se sina spådomar uppfylida, och de taga da sin tillflykt ull först ällning och inbur ndenhet, for jatt dölja sit oförsor liga hat och sin a! furd. Jeg har min ga gunger hört sägas, alt Presidenten gjort försök palt fördröja Leop olds ankomst, samt att lörmå honom att afröva sig den tillb judra kronan . han skulle på I deta sält smickva sig ned ar för inga silt residentskap och möjli igen för sig och sin familj öhyta det i konuncavälde: jag har äfven trott mig finna ra ord som unver hans samtal undfallit honom, men har dock alldrig ansett dem tör fvilkoml:i gt elivar. Skulle det ej Vera mer förblindelse än ärelystnad, att vilja regera O:ver aforunder som C) kunna till