Aftonbladet – 27 november 1835, sida 1

KENTOR f— STOCKHOLM den 27 November. Med dagens utländska poster ankommo tidningar från Paris af den 14, från London af den 17, samt från Hamburg af den 20 dennes. Spanien. (Underrättelser i Franska och Engelska blad till d. 8 d:s). Vid Vittoria väntades en batalj, så snart Cordova hunnit förena sig med Engelsmännen från Bilobao. Att detta redan skett, har således icke ännu bekräftat sig. Bref från Mondragon af den 3:dje omtala, att Gomez med 9000 man ryckt emot Anglo-Christinos, för att hindra föreningen. Från krigsteatern finnes annars intet nytt. Pretendentens närmande intill Franska gränsen förklaras på det sätt, att han åt Eguia uppdragit kommandot öfver operationsarmen och sjelf hädanefter nöier sig med att anföra reservarmeen, hvilken troligen drager sig ännu längre från den förmodade slagtningens skådeplats Vittoria. Hans armee skall hafva stått på följande sätt: Don GQCarlos och Don Sebastian befunno sig d. 7 Nov. i Oyarzun, mellan Tolosa och Franska gränsen, och hade hos sig 10 bataljoner; 4 bataljoner, under Sagastibelza, stodo mellan Oyarzun och Fuentarabia; 13 bataljoner stodo åt Angra-sidan, och 3 bataljoner och en sqvadron hade den 8.de brutit upp mot ÅArragonien. Att Portugisiska hjelpkorpsen gått öfver Spanska gränsen, påstår nu Moniteuren; men direkta underrättelser från Portugal visa, att det är omöjligt. Ett löst rykte säger, att Pretendenten vill underhandla. De nyaste underrättelserne om honom innehålla: att han den 8:de ämnat sig till Irun, men återvändt till Tolosa och syntes vilja begifva sig in i Bastandalen; att han genom sin närvaro ville uppmuntra sina alltmer modlösa truppar; att Eguia bevakade Christinos i Salinas, och TIturalde stod i Estella, Den sista gång ryktesvis omtalta träffningen den 3 Nov. larer hafva varit en obetydlighet, om den ens existerat. Mina har ännu gjort ingen krigsbragd i Catalonien, men arbetar rastlöst på provinsens organise. ring, hvarvid han tillvägagår i en synnerligen liberal riktning. Enligt ett postskriptum i Hamburgska bladen af d. 20 November skulle Evans redan den 31 Okt. hafva gjort ett försök att förena sig med Cordova, men afstått derifrån, då han fann Carlisterna i betydlig styrka upställda på vågen. Den 2 Nov. hade han tagit en annan väg, för att verkställa föreningen. Iriarte skall hafva gjort ett utfall från Pampelona och slagit ihjäl 50 Carlister. Frankrike. Kejs. Nicolai tal till municipalitetet i Warschau, hvars äkthet numera både i Paris och London år konstaterad, har väckt en omätlig sensation i båda dessa hufvudstäder. Journal des Debats fortsatte sina kommentarier deröfver, hvilka utan tvifvel skulle läsas både med interesse och bifall, om det vore möjligt att, under nuvarande förhållanden med vår tryckfrihet, framlägga dem för allmänheten. En yttest vigtig omständighet har, sedan förra posten, kommit i dagen rörande detta tal, hvilken Journal des Debats, af lättbegripliga skäl, helt visligen förtiger, men som under närvarande förhållanden gör denna Kejserliga produkt mer än vanligt betydelsefull. Det var nemligen icke uteslutande mot Polackarne, som Sjelfherrskaren rigtade sin ovilja; talet innehöll äfven bittra utfall mot Frankrike, såsom den förmenta källan till alla de politiska sjukdomar, hvaraf Europa lider. Afven England lärer fått uppbära sin andel af Kejsarens missnöje med verldens närvarande ställning. Journal des Debats uteslöt, när den meddelade talet, allt detta; men ostympade afskrifter af orationen hafvasedermera erhållits i Paris, och komma förmodligen att snart läsas i de Fransyska bladen. Uttrycken lära varit af den betänkliga beskaffenhet, att Fransyske generalkonsuln i Warschau, Durand, som var närvarande då talet hölls, icke ansåg sig kunna längre stanna qvar i Polen, utan lemnade Warschau ett par dagar derefter, för att begifva sig till Paris, der han också redan inträffat. Af honom har man erhållit afskrifter af talet i sin helhet. Då nu Dåebats började göra sina reflexioner deröfver, tog både Hr Pahlen och Fru Liewen saken ganska illa. Den förstnämnde begärde satisfaction för sin Kejserlige Herre, och hotade att, i fall den vägrades, skulle Hr Barante, som står i begrepp att såsom Fransysk ambassadör afgå till St. Petersburg, icke blifva emottagen. Hr