Aftonbladet – 26 november 1835, sida 2

Sommoratro ; man skättar dess årliga — afkastning till 800.000 centner, och en centner malm lemnar 35 Lpd. jern. Detta jern är af mjuk beskaffenhet, meny blandad med hårdare jern, ger det en förträfllig metall. Svärd och knifvar förfärdigas i stor mängd i Biscaya, likväl förstå bergsboerre icke rigtigt konsten att förvandla jern till stål, äfvensom öfverhufvud taget deras nävingsflit, så underbar den äfven är, består mera i mödosamt arbete, än i Skicklighet. Hamnarne i Biscayas vik, som bilda nordliga gränsen af denna provins, äro betäckta med hopar af kustfarare och fiskarebåtar, på bvilka en ganska stor mängd menniskor sysselsättas, och en ganska duglig stam af sjömän uppammas. De förvägna Biscayerne, som i denna stormiga bugt göra sin lärospån, bilda kärnan af Spanska marinen, och det fiskeri som drifves af dessa kustboer, anskaffar en stor delaf de Biscayiska handelsplatsernas råa produkter. Biscayas, och öfverhufvud taget, hela Norra Spaniens klimat, är måhända det fuktigaste i verldeny i anseende till de dunster, som uppstiga från bergen, hafvets utduhstningar, och de täta regnskurar, som vestanvinden öfverför från Atlantiska oceanen. Ingentitig undangår den förstörande fugtighetens inflytande i detta land; så väl svin, som träd augripes deraf, men likväl alstrar detta land icke allenast icke några epidemiska sjukdomar, utan är till och med ett af de hälsosammaste på hela jorden, och utmärkes genom ingenting så mycket, som genom den höga ålder folket uppnår, till och med på de lågläntaste trakterna; de frossor som äro gängse i Asturien, kännas föga till i Biscaya. Man anser den friska luften, dels som en följd. af hafvets svalka, dels af de skarpa bopdragande vindarne, som ständigt blåsa från bergstopparne, hvilka skingra dunsterna, och ej låta några skadliga ångor samla sig och sänkas: till marken. (Forts. följer). 0 NA annat