Aftonbladet – 25 november 1835, sida 3

. —— Furst Piichler Muskau vid Hofvet i Paris. Den bekante Furst Puchier, författare till Briefe eines Verstorbeneu, Tutti frutti, m. fl., har nyligen utgifvit ett nyit arbete under uteln: Semilassos letzer FVellgang, hväruti bland annat förekommer en beskrifning på hans presentation vid Konung Ludvig Filips hof, som torde förtjena läsas. Den-är af följande innehåll: Korrt efter min ankomst till Paris blef jag presenterad i Tuilerierna, som Konungen nyligen låtit mycket försköna. Afven den mindre afdelningen af den stora trädgården, som nu bildar en blomsterparterr längs palatset, är eniförbättring. Vid presentationen var krappast fråga om etikett, ehuru den omgifvande prakten är Konglig. Sedan vi (Fust Puchler blef i Ministerns frånvaro presenterad af Mr de Brassier) passerat flera väl upplysta rum och ett vackert galleri, inträdde vi knappast: i salongen . innan Konungen redan kom ganska nådigt emot oss, och sedan mitt namn blifvit för honom upprepädt, hälsade han mig med mycken artighet. Drottningen med de-närvarande medlemmarne af Kongl. familjen och några hofdamer, sutto omkring ett stort rundt börd, betäckt med ett grönt bordkläde, på hvilket flera lampor, stodo, och de voro samteligen sysselsatte med fruntimmersarbeten. Endast några få kavaljerer v:ro grupperade i salongen och omkring buardet, alla; till och med tjebstgörande GeneralAdjutsnternä, civilklädda. Sedan jag haft nåden att blifva presenterad för Drottningen och Prinsessorna, började konversationen blifva allmännare, och med detsamma otvungen, qvick och munter. Drotuningen är ett af de fruntimmer, hvilka, i hvad stånd de ock må bhfvit födde, man likväl icke kan länge beträkta, lan att känna?sig genomträngd af vördnad och tillgifvenhet. Madame Adelaide, Konungens syster, är full af lifbghet och mycket älskansvärd. De unga prinsarne och prinsessorne äro mästerligt uppfostrade, enkla, naturliga, och med passande värdighet för sitt höga stånd. Konungen visade mig sedan den äran, att enskildt samtala med mig en god stund. Han talade mycket och med sakkännedom om England, gjorde mig till och med brydd, genom några smickrande omdömen öfver mina skildringar af detta land, och hade sluthgen den artigheten, ait gifva mig en hop goda råd för min resa vill Amerika, jemte det han berättade mig flera interessanta tilidragelser under bans eget vistande i denna verlsdel., Det är omöjligt att tala bättre än Konungen, och att utöfva en större attractions-krafi på sine åhörare. Också visar sig hos alla som omgifva honom, en stor tillgitvenhet för hans person. Jbland dessa är General: Gourgaud: bekant för sin trohet mot Napoleon. Jag gjorde här med nöje denne mans bekantskap, sedan han redan vid Juli-festen hade väckt min uppmärksamhet, såsom den celegantaste officeraren ibland de församlade trupperna, med Kejsartidens hela lysande militäriska hållning. Några dagar derefter blef jag bjuden till middag. Enligt min medfödda, oförbäterliga sed, kom jag något sent; jag fruktar vill och med att jag var den siste; ty Drottningen gaf mig genast sin army för att ledsaga henne in i matsalen. Det var en temligen stor middag, omkring fyratio personer till bords; och jag bör bekänna, att jag med anledning af. de Carlisuska Journalernas beskrifningar om den öfverdrifna ekomomi som herskade vid Konungens hof, fästade större uppmärksamhet vid allt som passerade; än jag eljest skulle gjort. Jag fann Jikväl i högsta grad motsatsen! Utom Georg d. 1V:s hofhållning, har jag icke sew någon så väl organiseratl som denna, hvarken förr eller sednare. Der syntes väl inga Hofembeten i uniform, ingen HofMarskalk med staf, c.; men bakom hvarje gäst stod en betjent i präktigt livrde, bordet visade en rik och glänsande service, som oftast vid våra Tyska hof af brist på putsning ser.ut som tenn, rätter -och vinsör. ter ;voro ;der mycket göda och i öfverflöd, Uuppassnin. sen snabb och uppmärksam, alldeles efter Engelska sät