Aftonbladet – 25 november 1835, sida 3

Uti Montenelas i Departement du Rhone i Frankrike, tilldrog sig nyligen följande sällsamma händelse. En rik possessionat, fader för en talrik familj, hade dött och skulle begrafvas. Likprocessionen hade satt sig i rörelse till den ett stycke utom staden belägna kyrkogården och redan hunnit nära till densamma, då hasligt en lång, blek, mager man framrusade ifrån en häck, bakom hvilken han stått dold. Han var försedd med en: yxa på axeln och befallde tåget göra halt. I förskräckelsen och rädslan att blifva ötverfallna, nedsatte de hastigt kistan på marken, hvarpå den okände mannen föll öfver henne med yxan och började hugga sönder locket. Aterkomne till besinning ville några af de andra hindra honom derifrån, hvarvid de igenkände honom för en af den aflidnes bästa vänner och frågade, hvad som anledningen var till detta handlingssätt. — Det är mim pligt svarade han då, att byta plats i likkistan med min vän, och låta begrafva mig i hans ställe, ty han har många barn, och jag deremot ingen som sörjer mig, och är till ingen nytta för andra.? Förgälves sökte de göra honom begriphgt, att hans önskan ej kunde uppfyllas; de måste slutligen bortföra honom med våld. Orsaken till: hans förfarande var en påkommen sinnesrubbning.