Aftonbladet – 23 november 1835, sida 2

på en folkmängd af 2,934,000 menniskor, uppgick fångnumerären till mer än 4,500 personer, och visade ett förhållande af En (1) jånge på Sexhundrade Femtiotwå (652) fria!.... Hade, heter det i den officiella handlingen, hvarifrån dessa uppgifter äro hemtade, idllvexten af fångars antal förblifvit i samma relativa proportion till folknummern, som den visade sig äga 1833, så hade fJolknumerären 1813 endast bord vara 2107 personer, t stället för 4,500! — Dessa autentika uppgifter; ådagalägga med siffran demoralisationens tillvext, och denna tillvext i en alldeles förvånande grad. Det är således visst icke underligt, att Styrelsens beställda loftalare och alla dillettanter i denna konst sorgfälligt undvika att tala om det moraliska tillståndet inom samhället, samt noga akta sig att röra vid någon sträng, som kunde leda uppmärksamheten ditåt. Nej, det falska glittret och skimret af en blott materiell civilisation och dess uppfinningar och förfiningar, som äro så tjenliga att fordölja och sminka den inre depravationen och demoralisationen i ett samhalle, stadt uti upplösningsarbete; se der de ämnen, vid hvilka panegyristerna con amore uppehålla sig! och må man ej invända, att det nyss åberopade förhållandet af den alldeles forvånande tillvexten utaf fångnumerären, endast bevisar moeralitetens bedröfliga tillstånd inom den lägsta Ifolkklassen. Fruktansvärdt är demoralisationen i proportior ändå långt större ibland de så kallade högre klasserne. När man betraktar mängden af konkurser under, de sednare åren, i synnerhet inom en sfer, der något dylikt förut var alldeles ohört, eller af personer upphöjda genom börd, rang och embeten, samt tillika ger akt på bestkaffenhet af dessa konkurser och förhållanden, som dervid yppats, jemte mångfaldiga andra fenomener af en analog och nära beslägtad art hvilka röja likgiltighet för moraliska begrepp, en blygsellös egoism och afguderi för penningen, vid sidan af en allt mer och mer stigande fåfänglighet, flärd och duglöshet, Så är det svårt att förvara sig ifrån den slutsatsen, att demoöralisationen ändock är relatift vida större ibland de högre, än ibland de lägre. Man måste medgifva att detta innefattar en ganska sann och rigtig tillämpning på vwårt-dJland af den -iske tider konstaterade sanningen, att denxyttre delen af civilisationen, som ligger i en yttre förening, icke ensam utgör ett samhälles styrka eller på långt när den vigtigaste delen deraf; en sanning på hvilken redan Greklands och Roms historia lemnar de mest talande exempel. Men det är icke nog med att konstatera, att denna kända sanning gäller äfven för Sverige, ehuru nyttigt och högst behöfligt det visserligen kan vara att upprepa den; men en annan fråga ar; huru skall det onda afhjelpas? Detta lofvade Nyare Argus framställa i nästföljande nummer; vi fruktade dock storligen att löftet skulle torka in, af det enkla och gifoa skälet, att orsaken till det onda har sin uprinnelse just uti vidhängandet af de stationära grundsatserna i flera delar af stathushållningssystemet, i oviljan emot all utveckling af folkets egen kraft och af en allmän anda; med ett ord i samhällets organiska lagar, samt måhända i ett befordringssystem, som byllas just af dem för hvilkas sak Argus på de sednare tiderna slagit sig tll Riddare. Det gick också såsom vi tänkte. I stället att lemna sina läsare en efterlängtad upplysning om orsakerna till den moraliska förvärring som visar sig i de ökade brotten och de fyllda fängelserna, har Argus i de båda sista numrorna sysselsatt sig uteslutande med Tullväsendet, 1 anledning af våldshändelsen i Ystad. Här såsom alltid, finnas en sådan mängd sanna och falska satser blandade om hvarandra på tretton spalter, i de båda mnumrorna sammanräknadt , att man skulle behöfva åtminstone lika mycket utrymme får att fullständigt urskilja ogräset från hve et. Vi skoJa måhända en annav dag foretaga oss ettsådant arbete . Emedlentid, är, ifrågavarande uppsats; i så måtto rätt gagnande, som den bidrager att ådagalägga nödvändigheten deraf, att den tullbevakning som finnes icke blir ett gyckel och en kostnad för:Staten utan nytta, samt att ett medgifvande blifvit. gjordt, hvilket vi; anse för så vigugt, enär det kommer från probibitivsystemets enda egentliga champion bland publicisterne, att viicke kunne underlåta att lagge märke dertill: nemligen att om man erhåller förbättrade bevakningsanstalter och keniroller, och framför allt en förbättrad twladminiTstration; (hvartill dock — heter det — en stor : förändring inom, Tullverkets, personal ovilkorligen hör rer), hvarigenom omkostnaderna vid :smugglingem eller Vassuranspremien för lurendrejeriet och tullförsnillningen höjas från 3, 4 och 5 procent som iden i sakerPnas närvarande skick utgör till:20, 25 och 30 Pprocent, som den mnmtgör i Preussen; England ; och Frankrike; så kunna ock. i sammanhang dermed, i lg UN AR KR SPAR