Aftonbladet – 23 november 1835, sida 2

. En. Insändare i :Tidningen. nya Argus skämtade för ett par, veckor. sedan ; rättvisligen något litet med den pompösa s. k. sriksdagsberättelsen i Stockholms Dagblad, om Jet förträffliga skick hvari Sverige kommit under de sista 23 åren, och alla de schene rariteten som der beskrefvos, ibland hvilka äfven Badinraättningarne, hyryagnarne, droskorna och kullbåtarne voro behörigen inräknade, och hvartill den skämtsamme Insändaren äfven . ville, lägga Vauxhallen, des montagnes! russes,, Schweitzerbodarne, .m. om. Detta gaf Argus anledning att! närmare tänka på sin tid. — Sedan han förut i fem, miänader tänkt på Hr Justutieministerns Pperson,. demission, pension och succession, hvaröfver han också icke ulitet berömt sig sjelf, var det icke underligt alt samma ministers sista embetsrelation satt qvar i Argi hufvud. Uti denna uppgores en relatiy proportion? emellan Svensk population i och utom fängelseorganisation, för åren 1813 och 1833. Årgus finner, den yisa en så stor augmentation, att han deraf bemtat vocation till en: vidlyftig demonstration, uttörd med sann. predilektion,l och hans vanliga. franska deklamation, öfver den depravation och demoralisation; somhäraf må te bli en lättgjord konklusion. I ett ögonblick hafva. vi den gamle Argus åter inne på den fordna. lamentation , som: han nu en lång tid utbytt emot en (opposition emot opposition, c. c. Ec. Då vi söka troget folja alla samtida företeelser, men i,synperhet den store obegriplige, med en sträng uppmärksamhei, gladde; vi oss att se honom åter beträda det, fält, der, gunås klagolåten, fastän föraktad, är all: männare än fröjdegvåten. Vi satte oss redan : ned att skrifva till Argus en gratulation öfver den goda argumentation i ,hans .oration , hvari han, såsom en publicist par exoelence, till fullkomlig evidence, gifver de högre: klasserna en penitence, och visar, att de par preference, äro. :er, moralisk demence. Pennan var redan lyftad, under, det : vi tålmodigt följde den obegripliges denna gång. ganska. lyckliga inspiration om aberrationen af den mateviella civilisationen, m.: m. och vi hade så när satt. den spå papperet, för att artigt, som vi alltid göra det, tacka vårsamtida, hvilken, fri från all egoism,, endast af. pur dilettantism? och hat till obskurantism samti. pauperism?, säkerhgen, åsyftat at här igenom väcka en liten schism emellan .royalism och republikanism , för att sjelf stå konservativ midt i detta, ynkedlif.. Meni-— frågade vi; hvad föoregifver då Argus orsaken vara till vårt Svenska lidande? Är det icke möjligen just denna oligarchi och herarchi och byråkrati: — och : låt allt få bli, som; utgöra Argi sympathi? Och Argus sjelf tycktes svara oss, genom silt löfte om någol stort: iv nästa numer får si ! För att försätta de läsare hvilka måhända finna förestående sammandrag icke föll upplysande, i närmare kännedom af de räsonnementer hvarpå det alluderar, bifoga Vi här ett fragment, af Nyåre Årgi egen uppsatt, Det händer, när man en tid följer Argus. allvarsamt spåren, ait han emellånåt tager skeden i vackra handen, och mställer en del af dåt mest gedigna Arguseriet, samt finer att pub Jiken fått mera deraf än den tål vid. Någongång får man då i Argus läsa artiklar som väl icke äro aldeles befriade från den vanliga förmätenheten, ty: