Aftonbladet – 20 november 1835, sida 2

Några upplysningar, angående framlidne H. Exce. Grefve Adlersparre. Red. har blifvit anmodad att meddela nedanstående artikel angående framl. Excellensen Grefve Adlersparre, såsom replik på en insänd artikel i Nyare Argus. Red. efterkommer så mycket hellre denna begäran, som artikeln jemväl innehåller några bref ifrån Gr. Adlersparre sjelf, hvilka säkert af en hvar skola läsas med högsta intresse. Dessa bref visa, likasom många andra drag under den aflidnes lefnad, att han, såsom en annan tidning för några år karakteristiskt uttryckte sig, verkligen icke var någon vanlig Excellens, och att en viss storhet låg i hans vyer och handlingssätt, likasom i det originella, korrta och gedigna sättet att uttrycka sig. — Särskildt återkalla de hår införda brefven minnet af den föga uppmärksamhet han skänkte ät några beställsamma tasslares försök under det de Historiska Handlingarna utgåfvos, att göra honom hatad på högre ort, utmåla honom såsom den der ville väcka missnöje och vända upp och ned på allting, ehuru han blott med åberopande af ett par sådana bref som dessa, skrifna redan förut, hade kunnat ådagalägga det ogrundade i dessa insinuationer. Artikeln lyder som följer : Til Redaktionen af det Nyare Aftonbladet. Då en årtikel, undertecknad F. K., funnit rum i tidningen nya Argus för den 7:de dennes och hvars hufvudföremål är att med en lögnaktig, af hätskheten formad penna, fråntaga framledne Hans Excellence Grefve Adlersparre alla föritjenster mot fäderneslandet och äfven de e enskaper, hvilka äro oskiljaktiga från en hederlig man, så Xan insändaren häraf, stödjande sig vid de närmare förhållanden, i hvilka han stått till den bortgångne, i egenskap af dess Adjutant vid Revolutionens utbrott och fortgång år, 1809 och derefter intill dödsstunden oafbrutet underhållen vänskap och brefväxling, icke underlåta att utur denna sednare hämta stöd för det försvar han går att gifva, hälst då denna brefvexling inför hvarje ädel och granlaga tänkande man bör aga vitsord att innefatta hjertats rena och okonstlade utgjutelser; då den utgått till en förtrolig vän, hvilken, i anseeride till en tid af 20 år sedan han afgick från Embetsjnanna-banan ech i öfrigt, hvad han sjelf önskar, obemärkta ställning i samhallet, bör synas opartisk. H. Exel. Grefve Adlersparre kände mig och jag honom ifrån den stund, då jag, aftonen till samma natt som Revolutionen utbröt i Carlstad, imläst med honom, ensam i hans rum, afskref den proklamation som följande dagen öppnade den tryckfrihet, hvilken Så ofta gjort försök att nedsmutsa fosterlandsräddarens ära och anseende. Han kände mig såsom osvikelig vän, Han kände att min tillgifvenhet for honom icke var den hbycklande lycksökarens, då jag från den började och länge nog fortsatta inflytelserika perioden af hans lefnad, aldrig drog fördel af hans förord. Jag kände honom såsom en man, hvars hjerta lågade af en enthusiastisk kärlek för sitt fosterland, till hvars frälsning han gick med det lugna mod, som endast af ett ögonvittne kan uppfattas. Jag kände, att näst Fäderneslandet, fanns för hans ädla hjerta inga dyrbarare föremål än maka och barn, och jag smickrar mig med, att en viss Sympathi i dessa afseenden sammanknöt: de vänskapsband mellan Grefve Adlersparre och mig, hvilka först genom döden upplöstes. Sedan jag ansett mig bora gifva läsaren en närmare kännedom af dessa förhållanden, innan jag upptager de 13 mf llen från Insöndaren ; Nva Argus, går jag nu