Aftonbladet – 20 november 1835, sida 2

af etter, disponerar öfver regeringsmakten, skymfar Konungen och vill utsläcka aristokratiens lifsgnista. i Detta är i korthet hufvudsumman af alla Torytal i de senaste tiderna. Men då man nu hör alla dessa klagovisor, och undersöker beskaffenheten af landets ställning, hurudan är; den väl då? — Vi se millioner L. St. använda på anläggning af nya jernvägar, som först efter åratal kunna gifva någon inkomst, förutsatt att allmänna välståndet fortfar att befinna sig i stigande; på många ställen i landet uppkomma nya manufakturer 3; från Glasgow berättas, att alldrig byggdes der flere hus än detta år; i alla stora städer ser man samma tecken till hastigt vexande rikedom; under sista parlamentssesionen motionerades och antogos ovanhgt många lagförslag rörande lokala anläggningar; våra hamnoch dock-kompanier betala högre dividender; våra floder äro betackta med nya ångbåtar; handeln med China har vunnit en alldeles oväntad utvidgning; fattigtaxan kunde i år minskas med icke mindre än en tredjedel; lånet till ersättning åt plantageägarne i Westindien har blifvit safslutadt till oerhördt låg ränta; våra treprocentsfonder stå på 91 4; öfverallt i landet är folket lungt och belåtet; hundradetusen kommo tillsammans (för att höra O Connell) och icke en enda våldsamhet föreföll. dervid. — Och likväl, påstå Tories, att regeringen ärutan talang, impopulär, svag, och derjemte full af revolutionsra planer. Månne de verkligen föreställa sig, att någon menniska sätter tro till sådane påståenden? I England finnes ingen enda som tror dem. Men, måhända på kontinenten? — På kontinenten förstår man, rätt så godt som hos oss; att tyda tidens tecken. Huru kunna väl Tories inbilla sig att statsmän, sådane som Metternich, Ancillon och Nesselrode, icke vore i stånd att urskilja om en nation är missnöjd med sin regering! — Öch om än Tories med hundrade eder bedyrade, att deras löjliga förtal vore sannt, så ;skulle man skratta dem midt i ansigtet, på kontinenten såväl som hos oss. Så länge den skamflata oppositionen icke kan rycka fram med några flacta, som gifva stöd åt dess eldsprutande smädelser, så gör hon bäst i att sticka sin vältalighet i fickan, och att icke förgäfves nöta sina pennor. H