Aftonbladet – 20 november 1835, sida 1

MR MH — pmjmrnkhnkhkknknknknk vm VV MH gg mä RR E—E——RRRERR LA KLAR nadssätt, att förstöra vår nationalitet och, med den, vår frihet. Och detta år icke toma ord. Riksdagarne 41825, 26 och 27, äfvensom de sednaste hafva eftertryckligen yrkat en förändring i denna sakernas ordning. Detta är anledningen till Ungrarnes alla gräl med Wienska hofvet, grunden för alla deras kraftiga föreställningar; deruti innefattas Ungerns sednaste historia. För att framlägga en nöjaktig förklaringsgrund för detta ämne, måste vi betrakta en annan vigtig fråga. Regeringen 1 Wien behandlar Ungern aldeles som en främmande stat. Sålunda hafva vi ofvan sett, att tull kontor blifvit inrättade rundt omkring dess gränser och afgifter lagda på alla dess produkter, som införas till andra delar af Kejsaredömet. Uvgraren vedergäller detta med att betrakta Österrike som en främmande stat. Han vet ingenting om Österrikiska Kejsareriket; han erkänner Konungen af Ungern, och intet annat namn ger han honom, så vida han icke talar om honom med hat eller förakt. . Ungrarne hafva icke glömt sin nationalhistoria; de veta, att Ungern fordom var vida större; en betydlig del af riket gick förlorad genom Turkarnes eröfringar: Bulgarien, Walachiet, Servien m. m. Konungen. i Ungern måste vid sin kröning svärja att med all magt söka återskaffa det dess gamla besittningar. Österrikiska monarkien tynar af ålderdom och tvinsot. Finnas då inga medel att förlänga dess tillvarelse och skaffa den ett nytt och kraftfullt lif? Jo, genom att gifva dess folk frihet. Det är regeringen, som håller hvarje nation, hvarje stam i svaghet, emedan hon fruktar, att de skulle vända sig mot henne, om de blefvo starka genom förbättring af sin inre styrelse och. sin handels och industris -förkofran. Josef II gjorde väl försöket, bemödade sig att upphjelpa riket och — misslyckades. Men sjelfva hans motgång har befordrat saken; före honom var ingenting gjordt, och nästa försök skallz blifva lättare. Dessutom lyckades Josef partielt; hart lyckades i sina tyska provinser, Tyskarne mottogo hans reformer med tacksamhet. TI de tyska provinserna äro bönderne ej mer lifegna, dessa provinser äro väl mående, ganska civilicerade och, man kan nästan säga, lyckliga; i htteratur och kunskaper är Wien icke under Berlin. — Allt detta är frukten af Josefs åtgärder. Han arbetade för Tyskarna, och de älskade och understödde honom. Men detta var just orsaken till hans motgångar på andra håll. Genom sina bemödanden för Tyskarna retade han Ungrarna. Vid den tiden var Kejsaren af Österrike äfven Tysk Kejsare ) och hade ännu sitt inflytande öfver de Tyska staterna. Men Tyskland är numera oåterkalleligen förloradt för honom; hans makt i Tysklaud är inskränkt tvll landet omkring Wien. Österrikiska monarkiens styrka ligger i Ungern. Alla försök att göra de Tyska provinserna till rikets centralpunkt äro numera ren galenskap. Om den Wienska regeringen förstode sitt eet hästa, skulle hon lemna Wien och förlägga regeringen till Ofen, eller till Belgrad. Hon skulle bilda en Ungersk monarki, hon skulle ärligt antaga den Ungerska konstitutonen, som icke är en demokratisk, utan en anristokratisk konstitution, och som utan tvifvel lemnar hofvet ett ampelt utrymme för maktens utöfning och till och med missbruk. För närvarande är Ungern svagt, men hvarfore? Emedan det är deladt emellan två interessen, ett Ungerskt och ett Österrikiskt, hvilka å ömse sidor uttömma sina krafter genom ett ständigt split och tillintetgöra alla mått och steg till förbättringar. Om det Österrikiska intresset kunde försvinna, så skulle der blifva fred, och de förlorade krafterna skulle hastigt återkomma. Sjelfva Österrike skulle icke förlora å förändringen. Dalmatien, Galizien och Böhmen hörde fordom till Ungern; och om Ungerska konstitutionen utsträcktes till dessa länder, skulle de sammansmålta till ett stort och mägtigt Ungerskt rike. Hvad de Tyska och Italienska provinserna angår, borde Oster-— rikes politik blifva att behandla dem som kolonier, att draga så mycken fordel af, som möjligt, men hvilka äro omöjliga att på jemnlikhetsvilkor förena med den öfvervägande nationen. Dessa båda länder kunna aldrig amalgameras med Ungern. LÅ