Aftonbladet – 18 november 1835, sida 1

del, NVIIKEL dguc TU INCHNaN presterskapet och restaurationen. Ett symptom af detta sträfvande finner man i den konfiskation af irreligiösa böcker från förra seklet, som företogs för några veckor sedan. Särdeles faller denna tendens i ögonen inom departementet för allmänna undervisningen. Allt uppbjudes, för att återförskaffa presterskapet dess förlorade inflytande på skoloch undervisnings-väsendet; alla betydande embetsmän inom detta departement instrueras, att likaledes arbeta för detta ändamål. Hr Cousin, som hoppas blifva minister för kulten, tror att presterskapets obenägenhet för den nuvarande regeringen blott utgår från ett inskränkt antal af dess medlemmar, och att det skall gå mycket lätt att öfvertyga den påfliga stolen, och genem den Fransyska presterskapet, om nödvändigheten af en nåra förbindelse mellan kyrkan och regeringen. Man ser att den nya regeringen kalkylerar på samma sätt, som den gamla, blott med den skillnad, att den gamla regeringen kunde vara säker på presterskapets välvilja och tillgifvenhet, då deremot den yngre grenen aldrig med någon visshet kan räkna depå. — Vår regerings plan går således ut på, att, såvidt klokheten medgifver, aflägsna sig från borgarklassen, för att sluta sig till den projekterade högra centern och presterskapet. De lägre folkklasserne komma dervid alldeles icke i betraktande. Dessa klasser, hvilka icke hafva några representanter i Kammaren, och som man betagit rättigheten att associera sig Ull föreningar; hvilka till och med måste undvara en press, som uttrycker deras tänkesätt, emedan de enorma stämpelafgifterna göra tidningarne så dyra, att endast ett relatift ringa antal af medborgare kan äga tillgång till dem; dessa klasser måste tåla att se sina önskningar, sina interessen, sina behof helt och hållet lemnade utan allt afseende. Våra statsmän anse det icke löna mödan, att i deras kombinationer jemväl upptaga det egentliga folket. I England hafva föreningarne inom den arbetande klassen afgjort reformens seger och Wellingtons fall. Den patriotiska pressens i Frankrike ihärdiga sträfvande måste alltså gå ut på, att få åtnjutandet af pohtiska rättigheter utsträckt till alla klasser af medborgare. Blott då skall det kunna lyckas, att trygga vårt fädernesland mot sådane frihetsmördande reaktioner, förmedelst hvilka man redan nu å nyo söker spela detsamma i händerne på afsöndrade, Pr:vilegierade klasser, att dermed förfara efter hvad de anse för sig pyttigt och lämpligt. Brissel d. 23 Oct. 1835. Holländska throntalet behandlar samma thema, som förlidet år, i afseende på lösningen af de Holländska stridigheterne, åtminstone till sin officiella hållning; ty Konung Wilhelm aktar sig val för att låta sina dynastiska interessen -kymta fram såsom den hemliga orsaken till hans motstånd och dröjsmål, eller att låta märka den förhoppning han ännu fortfar att hysa, att någon politisk skakiing, antingen i Frankrike eller någon grannstat, kunde gifva honom ett tillfälle att sätta i verket sin favoritidce: en restauration i Belgien. Hans throntal innehåller tvertom, såsom vanligt, försäkiingar om denne furstes kilek till freden, och söker, såsom alltid, att styrka folk i den tron, att alla hans handlingar hafva till syftemål 1redens bibehållande. Deri ligger ett indirekt, ovillkorligt, men ganska formligt erkännande, att hans personliga interesse alldeles icke är det landets interesse, som han styrer. Man har anmärkt att Konungen vid det ställe i throntalet, som handlar om Belgiska frågan, icke såsom de föregående aren begagnat sig af uttrycket: våra sydliga insurgerade provinser, utan talat om Nederlands förhållande till Belgien. Detta är första gången, som Konung Wilhelm i sina ord visar sig i konsequens med de existerande facta, ty ni vet, att ett af den berömda Londonkonferensens protokoller tydligen och klart innehåller ett formligt erkännande af Belgiens skilsmessa från Holland. För att emedlertid hålla sig skadeslös för det medgifvande, som en politisk nödvändighet kräfde, emedan han lätteligen genom en fortsatt hårdnackenhet kunde förlora populariteten i sitt land, lät han inflicka orden: Belgisk insurrektion på ett annat ställe, der de ingenting betyda, och endast uttrycka ett historiskt factum. Det är det stället i talet, der han lyckoönskar sig öfver, att kunna framlägga en — fördelaktig målning af landets ställning efter de fem år, som förflutit sedan Belgiska revolutioncn. Konungen yttrar äfven, såsom ni lärer hafva anmärkt, att det allt hittills felats ett tillfälle att ordna Nederlands förhållanden i afseende på Belgien på ett värdigt, landets ära och interesse motsvarande, sätt, Märk nu väl, att här blott är fråga om ett tillfälle, då deremot General staterne alltid erhöllo den försäkran, att regeringen upfordrat till en lösning at dessa förhållanden. Minne Konung Wilhelm verkligen nu måste vänta på ett tillfälle, sedan, genom hans skuld, konferenserne i London 4Q22 afhbrötac vid huilla do inct var fråga am aAfcdlnn