Aftonbladet – 18 november 1835, sida 1

Under det vår regering kastar missnöjda blickar på den raska rörelse, som drifver England framåt på de frisinnade reformernas bana, under det denna regering med bekymmer ser. frihetsandan vakna i Spanien och derföre glömmer .qvadrupelalliansen och lemnar gränsen vid Pyrencerne öppen för tillförsel till Pretendenten från Frankrike, försöker hon derjemte, såsom en nödvändig följd af denna hennes politiska stämning, att modifiera den sakernes . ställning inom landet, som hon fått i arf efter Julirevolutionen, på ett sätt, som öfverensstämmer med denna hennes politiska disposition. Med den äldre Bourbonska grenen syntes på en gång den gamla adelns och aristokratiens i Pärskammaren anspråk hafva för alltid försvunnit, jemte det katolska presterskapets inflytande. Således såg den nya regeringen sig nödsakad, att. .ofvergitva dessa trenne murkna stöd för den gamla regimens. ochatt söka fäste för Augusti-thronen hos andra Klasser:i samhället. Detta fäste fann hon hos borgarklassen, som genom valet af 1830 års kammare medverkat till Carl den X:s störtande, och i kraft af sitt läge inom samfunds-hierarkien kunde anse sig som en naturlig arftagare till den stalning, som den gamla adeln innehaft kring den äldre grenens thron. — Men redan hafva sakerne antagit en annan gestalt. Regeringen har, med alla de krafter, som stå henne till buds, framkallat och gifvit näring åt en reaktion mot den anda, at hvilken Julirevolutionen gaf lif; hon har gjort sig all upptänklig möda att komma ur den tvungna ställning, hvari förbindelsen med borgarklassen försatt henne. Borgarklassen är alldrig intagen af någon stark tillgifvenhet för regentens person, då en sådan tillgifvenhet deremot hos adeln fortplantar sig från den ena generationen till den andra. Dessutom är borgarklassen alltför talrik och för litet söndrad från det ofriga folket, för att en regent med trygghet skulle kunna stödja sig på densamma. Dertill kommer ytterligare att maktens innehafvare i Frankrike, såsom man kan se till och med af Napoleons exempel, af en viss instinkt drifvas att luta åt den påfliga stolens sida, då deremot den nuvarande borgarklassen är på det högsta stämd emot presterskapets välde, och just räknar denna förkärlek för presterskapet bland den äldre grenens största förbrytelser. Naturligtvis söker derföre hofvet att göra sig löst från alliansen med den föga pålitliga borgarklassen, genom bvilken allians detsamma dessutom kunde blifva komprometteradt i sina förhållanden till andra, ännu kärare, vänner. I följd häraf har man småningom låtit de band lossna, som fästa Frankrike vid England, emedan detta lands frisinnade rörelse icke anståär våra doktrinära renegater, och så vänder man sina blickar, fulla af längtan och ömhet, mot Konungarne i Kalisch och pretendenten på andra sidan Pyrencerne. Man skulle misstaga sig om man trodde, att de nya skräzcklagarne, som Deputeradekammaren, denna telning af borgarklassen, oaktadt all sin servilitet, blott i följd af det omedelbara inflytandet af ogerningen d. 28 Juli kunde förmås att gå in På, man skulle misstaga sig, säga vi, om man trodde att deras närmaste synbara andamål: att förlama pressen, varit det enda mål, man haft i sigte med deras stiftande. Nej, man tänker vinna ännu mera genom dessa lagar! Afsigten är att göra dem till grundvalen för en ny ställning, som regeringen önskar intaga inom landet; man vill genom dem sluta ett förbund med de män af förra högra centern under restaurationen, hvilka fordom lånade en hjelpsam hand till alla de ingrepp, restaurationen tillät sig mot friheten. Hvad som för närvarande ligger vår regering mest om hjertat, är att få en hogra center, af samma sort som man såg i Kamrarne under restaurationen. En sådan center är vän af allt slags konservatift, och fiende till alla förändringar, understödjer alla åtgärder, som inskränka friheten, bekämpar tryckfriheten, och vill hvarken hafva ansvarighet för ministrarne eller öfrige embetsmän; älskar tullar, monopolier, privilegier, och röstar för bibehållande aftryckande skatter. Alla dessa sympathier följa af dess ställning. Ty dess ledamöter kallas till statsembetena och det dermed förenade åtnjutandet af statsinkomsterne; de äro dessutom, såsom stora jordägare, interesserade i bibehållandet af alla restriktiva lagar rörande handeln, emedan sådane lagar, på ett konstladt sätt, som länder de stora jordägarne till fördel men trycker massan af folket, hålla priserne höga på alla råa produkter och manufakturvaror. Med ett ord, den högra centern motsvarar till alla delar Engelska Toryismen! — Redan vid den sednaste pärsutnämningen har vår ministöre låtit sig angeläget vara, att betydligt förstärka detta redan i första Kammaren talrika parti, i den förhoppning att sedermera äfven kunna insmuggla detsamma i DePuteradekammaren. För sådane planer måste man nödvändigt vara betänkt på bistånd af presterskapet. Hög adel och högt presterskap räcka hvarandra öfverallt villigt han