Aftonbladet – 11 november 1835, sida 3

Uti sitt nummer för den 9 November innehåller Mi nerte, under rubriken: Omdöme af en utlänning, om Herr IWrightis Zoologiska lithografier, ett högst smickrande vitsord om denne utmärkte artist, meddeladt af Zoologen Gloger, i Jahrbiicher fär vissenschaftliche Kritik, April. 18385, hvarvid Minerva såsom ingress, klagar deröfver, att vi i våra Svcuska journaler icke funnit ett ord till uppmuntran för en talang, som, enligt Hr Glogers ord öfvergår allt hvad det öfriga Europa har i denna väg att uppvisa. Har man väl någonsin hört ett besynnerligare yttrande af en publicist? Minerva klagar deröfver, att Herr Wrights talavg aldrig blifvit uppmuntrad i någon Svensk tidning: Hvarfore har då icke Minerva sjelf lemnat den förtjente artisten en sådan uppmuntran? Eller måhända att i det blad, som enligt hvad vi vilja minnas, efter löfte till prenumeranterna skulle egnas åt litteraturen och konsterna en gång i veckan, tillräckligt utrymme saknat att omnämna Herr Wrights lithografier , i anseende till de litterära rapsodierna mot vissa misshagliga riksdagsmän? Förmodligen är dock den egentliga orsaken till Minervas klagan öfver våra Svenska journalers? uraktlåtenbet i ofvannämnde fall, då hennes komiska sjelfbelåtenhet säkert ännu al-drig tillåtit henne någon anmärkning mot sitt eget görande och låtande, att hon, ändtligen instämmande i publikens tanka, funmit sig icke böra räknas till Svenska tidningar, af dubbelt skäl, först och främst för det hon till sina tänkesätt är föga Svensk, och sedermera icke någon tidning, utan en kärring hvilken i stället att gifva sin publik någon öfversigt af tidens händelser inom och utom fäderneslandet, eller hvad man kallar följa med sin tid, numera hufvudsakligen gräfver uti annonser och årsgamla artiklar i andra blad, för att derifrån kunna utplocka några enstaka ord, och med deras lösryckta citation skaffa sig en nödhjelp i bristen på materialier för den strid emot Aftonbladet och Dagligt Allehanda, hvarmed hon nu så synbarligen tagit sig vatten öfver hufvudet. Emedlertid är det besynnerligt, att Minerva icke under detta mödosamma gräfvande funnit i Aftonbladet, att Jägare-Sällskapets tidskrift hvari Hr Wrights litnografier förekomma, för ett par år sedan vid flera tillfällen af oss anmältes, och att vi dervid serskilt fästade allmänhetens uppmärksamhet på de förträffliga plancherha. I allt fall förtjenar den Tyske Zoologens omdöme utan tvifvel att icke stadna inom Minervas fåtaliga publik, och vi reproducera det derföre hår nedan: Hafva vi, sådana äro Herr Glogers ord, öfver sjelfva skriftens värde ej kunnat säga något annat än godt, så måste vi, hvad de dervid bifogade afbildningarne angår, utmärka dem såsom något utomordentligt, emedan vi icke känna något af detta slag, som kan sättas vid sidan deraf. Vi miste, utan, betänkaude, ställa dem öfver allt hvad som af Zoologi hiuils utkommit i stentryck. Icke utan en glad öfverraskning kan man dröja vid dessa härliga bilder, och se huru långt Svenskaårne bragt sig upp häruti. De bästa lithografiska framställningar från Frankrike och England stå vida tillbaka efter dessai teckning och utförande; och blott i det förstnämda afseendet komma de, som sSiwåinson sjelf förfärdigade till sin bearbetning af Richardsons Fauna, detta arbete ztemligen nära, men kunna alldeles icke dermed anses jemngoda. Öfver allt måste man i Hr IV ilh. v. Wrigtih ?— som besörjer så väl teckningen på sten, som original-utkastet på papper, men tillika lemnar en mängd ganska goda anmärkningar öfver Djurens historia, jagt och fångst — igenkänna den väl erfarne praktiske forskaren, och Jägaren. , Djurens ställning kan omöjligen vara mera naturlig, lefvande, och dock tillika mera okonstladt afbildad, deras fysionomi icke likare, man kunde nästan säga, mera talände, än den här visar sig. ? — Många teckningar kunna verkligen gälla för lithografiska målningar, och förtjena, såsom misterverk, blott i hänseende tili konsten, äfven utan afseende På deras riktighet för Naturforskaren, Konstälskarens uppmärksamhet, s Mk HIInnmötminmmlhtuunsx—m——wnsst ee, P—LJLO