Aftonbladet – 7 november 1835, sida 3

obskuranternes anhängare, så hade din syllagism kun nat gälla för något. Korresp.: Vår logik är som penningen; den gäller allt hvad den kan gälla: Många taga den liksom falskt mynt, för god tills vi öfverbevisat om motsattsen. Många förstå ej heller, när man vederlagt oss; ofta förstå vi det icke heller sjelfva. Man måste blunda och strida. , Tiden: Nu förstår jag dig. Du menar, att penningen är starkare och större än jag, och att den har ratt som vinner. Korresp.: Just icke penningen, men lyckan och magten är vår afgud. Mitt namn är Legio. Hvarför vill du plåga oss förr än tid är? Tiden: Far ut, Legio! i den svinahjord, som bor på hin sidan om hafvet, der obskurantismen regerar; men mitt folk skall vara fritt; och i mitt land skall samhällsordning, upplysning och menniskorätt bo och trifvas. Far! Korresp. : Väldiga tid! Jag förstod ifrån min ungdom, att din talan var sanningens och rättvisans; men jag sålde dig för en slafs värde, och för lyckans glitter. Jag förnimmer att du redan har segrat och skall ytterligare segra. Men om du icke svänger din lia, och hugger mitt hufvud af, så upphänger jag mig sjelf. Tiden: BHufvud hade du aldrig; men du ech ditt parti förvillar enfaldigt folk med mörka läror. Du är icke vard att dö för min hand; men du skall sjunra i : obskuranternes gyttja, der kan du qvattra din afskedssång med nattens grodor. Efterverlden skall ej ihågkomma dig, om ej såsom den olycklige, hvilken uppbrände Dianas tempel; men upplysningens tempel och tidens anda lida ;mgen skada genom din olåt. Farväl! (Tiden går vidare fram. Corresp. ropar: tillbaka, tillbaka! men faller i smutsen efter honom, såsom efter kometen, och vet ej hvart den tar vägen.) EK Ove Några nårmare upplysningar kunde på somliga stäl en af detta stycke behöfvas, såsom t. ex. om det land på andra sidan hafvet, der obscurantismen regerar. Men om ugglan står det i vänskapsförhållande till Minerva, som Quidam Quidamsson uppgifvit, så torde upplysningen derom, utan Insändarens biträde, gunstbenäget lemnas. Det påstås, att om Robespierre lydt det rådet: il faut monter å cheval, som tuppen gjorde tempo till, när ban rustade sig till strids mot ugglan, så hade han blifvit Frankrikes diktator. De lärde se alltid majestätiska ut, när de stiga och sitta till häst, helst när de hålla sig i manen: derföre tillstyrker man Korrespondentens legion, att ur Upsalas fäktsal taga en Trojanske trähästen, och ställa den på torget, då befälet bör monter a cheval, så många som få rum, och derpå i fullt galopp eftersätta den rymmaren tiden, som redan kommit dem ur sigte, efter de stadnat qvar i det femtonde seklet, medan tiden med raska steg går fram i det nittonde.