Aftonbladet – 7 november 1835, sida 3

du har gjort det utan uppdrag, och du har fört den, såsom opålitlig advokat. Korresp. Förlåt mig Herr Patron! men jag har emottagit uppdraget af din förmyndare. Tiden. Jag erkänner icke något förmynderskap, hvarken af dig eller ditt parti. Korresp. Vet du icke, att vi beslutit, att du skall stå stilla ett sekel eller två; vi åmna klippa dina vingar, så alt de icke vexa fortare än naglen på ditt lillfinger, hvartill jag visat erfordras ett sekel, innan vi finna för godt att klippa den. Tiden. Antingen menar du det är farligast för dig och ditt parti, att låta mina naglar vexa, med hvilka jag kan klösa dig och ditt parti, eller att mina vingar vexa tll sin naturliga styrka? i Korresp. Vet du icke, att vi hafva en väldig sax, med hvilken vi efter behag khppa både dina naglar och vingar, så att du skall blifva vår fånge till evig tid; Och denna sax heter: Obscurantism; det är denna sax jag är ombetrodd att bruka. Tiden. Vet du då icke, att denna sax är ett förrostadt instrument, som icke mera duger, utan ligger såsom en antiqvitet hos Påfven i Rom. Korresp. Jag är hans Nuntius i den protestantiska verlden. i Tiden. Jag protesterar, liksom fordom Luther; och mitt vapen är ljuset. Korresp. Jag är en uggla, och tål ej ljuset: det gör mig solblind; men hade den narren Luther lefvat i vår tid, skulle jag med min sax klippt hans skägg, och brukat det som som rakborst att dermed tvåla ditt anlete. Tiden. Hade den mannen lefvat nu, skulle jag lyft honom på mina vingar; han skulle ryckt saxen ur dina oheliga händer, och klippt näsan af dig, och dertill med klippt dig skallig, så att du liksom Påfven hade blifvit var mans visa, till varnagel för andra; du skulle ock fått residera der du vet påfvarne residera i protestantiska länder. Ty dimma proklamationer och allegorier duga ej, om icke der. Korresp. Till lycka är Luther död; vi skola dansa på hans graf; du skall ligga vid våra fötter, såsom for klipparens sax, och vi skola hålla skalljagt efter alla dem, som hylla hans grundsatser. Tiden. Sanningens vittoen dö — men sanningen lefver; förstår du icke att min bana är solens; dess lopp kan icke hejdas; ej heller mitt; de som vandra i vårt sken, äro ljusets barn. Korresp. Sol! statt stilla, tills Jericos murar falla, sade Josua. Så bjuder jag äfven dig. Tiden. Har du glömt den landförviste skaldens ord: Her er Jerico, hwis mur Donxichotter byde Bleses ner med Horn og Lur, men som ej vill lyde. Heltbetuttet udenfor, obskurant-armden staaer og den mur förbander. Men efter fyratio år blefvo densamme skaldens önskningar en sanning. Korresp. Så bände i det landet; men i vårt befaller jag dig ej blott stå stilla, utan äfven gå tillbaka: eljest förbannar jag dig. Piden. Vägen går fram, men icke tillbaka, sade en svensk skald. Har du ock glömt, att Bileams åsna befalltes förbanna; men uttalade välsignelse. Du är den åsna i vårt land, som vill förbanna mig; men du duger avarken till att förbanna eller välsigna, hvarken att befalla mig gå fram eller tillbaka. Ditt kall är allenast den skriande åsnans, som icke orkar bära den börda man pålagt dig. Korresp. Smädar du mig, så sparkar jag dig. Tiden. Du må skria och sparka; men jag går ändock framåt. fKorresp. Vänta! vänta! jag har ännu ett ord ett säga dig. Tiden. Hvad vill du? jag blyges för ditt sällskap. Korresp. Ett ord i förtroende! låter du ej som annat hederligt folk muta dig? på ditt hufvud vilja vi hänga en Theologice Doktors hatt, och på ditt bröst en stjerna, ; Tiden: Sådant kram passar för dig och ditt parti, men icke för mig. Prydnaden för mitt hufvud äro solens strålar. Corresp.: Vänta! vänta! jag vill följa med på resan. . Tiden: Du är allenast ett fjun på min mentel, sow vinden afblåser. Corresp.: Eher jag ej kan hejda din gång framåt, så hör min fö vening. I ditt namn har jag tilkalat Svenska folket, och sagt, att Fredrik den Store och Napoleon gingo i din skole, och dermed har jag velat bevisa att reformer i Sverge duga icke. Gör mig ej ull ljugare, utan skona mitt goda namn och rykte. Tiden: Du, liksom hela Obskuranternes ätt, är en vm äctaran IJnaall an Nin Proena Van me mA JA I —