Aftonbladet – 6 november 1835, sida 1

SIettae 0 TRPRRATT MOCKA Pg MUN TOTG dd EPC NAdU, LOT N å Ia å 4 assagerire sälja tr Warodells bod ved Al ilarnosvarset, sestauration fnces om bord. r Ra nd OTO KA TEEN na STÄNDERFÖRSAMLINGEN I HOLSTEIN. Vi meddela här nedan en korrt redogörelse för de öfverläggningar, som ägt rum-i -Holsteinska Ständerförsamlngen, angående publiciteten.. Het läsvärda innehållet torde utom det intresse det!i och för sig sjelf äger, tjena till en vederläggning mot de förkastande omdömen Svenska Minervay i sitt löjliga högmnodiga hat mot de liberala institutionerna i alla länder, på förhand uttalat öfver Danska Ständerförsamlingarnes öfverlåggningar, och hvilket utgör ett ibland de många värdiga sidvstyckena till hennes påstående, att föreningen med Norge är en förenipg att gråta åt. Representanten Loecktk hade framställt följande motuon: Då i förordningen rörande Landtständerna i Herti;sdömet Holstein, af den 135:de Maj 1834, det icke blifvit stadgadt, att offentlighet vid förhandlingarne kommer att äga rum; så beslutar församlingen att ingå med petition om en såaan offeatlighet, under förbehåll att de dervid tilläfventyrs mödige modifikationer närmare bestämmas. — Till motiverande af detta förslag åberoade sig motionären det i inledningen till Lagen af d. 28 Maij 1834 förekommande yttrande, att Ständerna skulle träda i verksamhet, för att, genom ett lämphgt deltagande i förvaltningen, ännu mera hos undersatarne lifva sinnet och nitet för det allmänna bästa; för att gifva Hans Maj:t vid handen den tillförlitligaste kännedom om medlen att hefordra detta allmänna bästa, och derigenom annu fastare tillknyta det band, som förenar Konungahuset med folket. Hr Loeck anmärkte att dessa Kongl. ord blott behöfde kommenteras, för att rättfärdiga hans motion. Konungen ville väcka medborgarens ädlaste verksamhetsdrift: sinnet för det allmänna. Detta har blifvit uttaladt i de förenämndeorden, hvilka icke äro riktade till ståndsförsamhngev, som då ännu ej var sammankallad, utan till hela folket. Också är det af högsta vigt, att folket erfar, icke blott hvad resultater som vinnas, utan också på hvad sätt de tillvagabringas. Utan offentlighet skulle stå ndsförsamlingen snart komma att antaga skepnaden af ett embetsverk, ett kollegium jemte de öfrige, och folkets deltagande för denna institution försvinna. Konungen vill vidare erhålla den tillförlitligaste kännedom om medlen att befordra det gemensamma bästa, Konupogen vill lära känna folkets önskningar; kretsen för vinnandet af denna kännedom måste således icke inskränkas, utan vidgas, och åhörare lemnas tillträde till sammankomsterne. Detta är af så mycket större vigt, som lagen binder valbarheten vid besittningen af jordegendomen, och intelligens kan finnas, utan att vara förenad med jord. Detta — afhjelpes derigenom, att åhörare få tillträde till sammankomsterne, och en ömsesidig intellektuel gemenskap kommer att bilda sig, hvilken blir så mycket vigtigare, som pressen icke kan vara fri, i anseende till landets ställning till Tyska förbundet. Banden mellan regent och folk kunna blott genom förtroende vinna ökad styrka och fastare tillknytas. Herehghet står i väsen för förtroende, och har merendels misstankar till följd. Slutligen bör man äfven taga i betraktande väckandet af hederskänslan. Ofverallt der någonting stort och ädelt sker, har denna medverkat så som sporre och driffjeder. Den behöfver visserligen skranker, men dess utsväfningar behöfva vi icke har frukta, och dess verksamhet bör icke försvagas. Talaren öfvergick nu till vederläggning af de inkast, som vanligen framställas mot offentligheten. Man säger att den blir öfverflodig genom den tidning, som skall utgifvas, och uteslutande kommer att sysselsätta sig med Ständernas förhandlingar. Men denna tidning kan icke upptaga allt, emedan pressen icke är fri, och icke kan vara fri, ;j anseende till Holsteins förhållande till Tyska