Aftonbladet – 6 november 1835, sida 1

MMMM MMMM MMM MM MM AA Hr — EURASIEN Ir SN ta ENSE ENN ESLENRO VS förbundet, och således skola denna tidnings relationer icke kunna undgå att misstros. Dertill kommer y terligare, att folkets billiga 5nskan att erfara buru dess representanter handla, äfvensom representanternes att stifta sig ett aktadt minne hos sina kommittenter, förutan offemlighet, icke kan uppfyllas. Den tanvkan, att folket icke önskar offentlighet är origtig; representanterna kunna vittna härom, hvar och en för sitt distrikt. Farhågan att många medlemmar skulle sky att offeutligen yta sig, emedan de voro ovana dervid, är utan någon vigt, emedan här ej är fråga om vältalighet, utav om ett enkelt, osminkadt föredrag. En annan farhaga, att motionären eller till och med forsamlingen genom den föreslagna petitionen kunde ådraga sig Konungens misshag, kunde icke hysas af någon, som känner Konungens huldhet och mildhet, hvilka vordas af alla dess undersåtare. -— Trenne representanter, Hrr Lorenzen, !Viese och Pestphal, tillkännagåfvo nu formligen alt deras respektive kommittenter önskade offentlighet för Stävdernas öfverläggningar. De båda förstnämnde öfverlemnade derjemte petitioner från deras kommittenter i detta hänseende. — Representanten d dubert ttrade, alt offentlichetens motståndare ofta utgmgo y , 5 äng endast och allenest från egennytuiga afsigter, och voro; rädda för att uppoffra en behaglig beqvämlighet, för att. i stället åtaga sig mödor och om orger. För sin del: kunde han icke erkänna, att offentligheten vore förenad med några faror, då upplysning är det mest verksamma medel till befordrande af folkets lycka, ch äfven så som sådant erkändt af Konungen. Jäsning och oro kunde hos oss icke befaras af offentligheten, emedan vi lefva i ett land, der deltagandet: för allmänna angelågenheter först måste utvecklas. Deremot voro fördelarne af offentligheten ögonskenliga. Offentlighet är garantien för, att hvar och en motsvarar hvad landet förväntar af honom; offentlighet är en väcktare öfver pligternas uppfyllan e. — Representanten von Frangen förklarade att han instämde i motionen; men: frågan vore för närvarande endast den, huruvida förslaget skulle afslås. eller hänskjutas tll , en komitd. Han hoppades att komitcn snulle understödja detsamma; äfven de som bestrida offentligheten, medgifva dock att den är en vigtig omständighet, och landet skulle förlora allt förtroende för Ständerförsamlingen, om den icke ansåg ett så högst vigtigt ämne ens förtjena att tagas i öfyervägan .e. — Mot denna åsigt uppträdde representanten Donner: ännu vore stunden icke inne att anhålla om offentlighet; representanterne voro icke utrustade med parlamentariska kunskaper; det vore icke tacksamt mot Konungen, nej, icke ens passande, att för närvarande begära offenthghet, då vi redan fått en så stor skänk i de nya iustitutionerne, och-då Ständerförsamlingen ännu icke varit i tillfälle, att begagna något af allt det, Hans Maj.t gifvit oss. Men man kunde icke önska att förslag framställdes, hvarpå foljde afslag af Hans Maj:t, och derföre yrkade talaren att propositionen nu , måtte. afslås. — Af andra represestanter anmärktes: att en mängd af deras kommittenter delade nyssnämnde åsigt;. att man först borde afvakta den tidning, som kommer att redogöra för Ständernes förhandlingar, för att derefter kunna bedömma huruvida offentlighet vid sessionerne vore nödvändig — hvarpå tvenne andra representanter anmärkte, att här icke vore fråga om parla-. mentarisk vältalighet, -ej heller stode lagen i vägen för förslaget, emedan frågan omm offentlighet vid sessionerne alldeles icke i densamma finnes vidrörd. Konungen önskade att förnimma representanternes råd och åsigter, och derföre vore det också en pligt att uttala dem öppet och oförtäckt, samt . utan konsiderationer. I fall tidningen för provincialståndernes förhandlingar endast komme att innehålla resultaterne af öfverläggningarne, så kunde den så mycket mindre utgöra ett surrogat för offentligheten. — Några representanter understödde förslaget om tillsättande af en komitc, i anseende till ämnets vigt, och emedan derigenom ingenting i hufvudsaken ännu afgjordes. — Representanten grefve Reventlow-Criminil satte sig emot detta förslag, under anförande, att man först och främst borde afvakta den -blifvande landtdagstidningen. Äfvenledes borde man taga i betraktande, att icke alla representanterne voro begåfvade med vältalighet, hvilken . vore nödvändig, i fall allmänheten skulle erhålla tillträde till sammankomsterne. Vidare horde man hesinna, att i fall offentligheten infördes, så kunde man icke yttra sig hka fritt som man pu kan. Föröfrigt kunde man förvänta, att Konungen skulle bevilja så mycket sig möjligen göra låt, och derföre ville talaren föreslå, att frågan om petitionen uppsköts till landidagens slit. — Representanten Kirckhoff yttrade sig, an honom före