Aftonbladet – 4 november 1835, sida 3

vertygande prof) på sin klena förmåga i giundlagsrenovations-tabsikationer. Haus a mkuivgar I detta ämne röja en förvånande grad af koitsynthet hos en-i så mycket annat klarseende författare. Efter dessa anmärkningar övergår Hr Stats-Rådet vill skildraude sf de forhållamden, under hvilka Norrska g undlagen tillkom och de betguser, som landets vaturliga beskaffenhet eller folkets egendomliga karakter föreskufver för densammas trunnida uvsveckhivg. Han kommer härvid att beröra Norges förhallande till Danmark, hvilket han emtalar, med sior bilhghet; men ännu intressantare äro havs ssigier af Norges ställning i hävseeude till Sverige. En amalgamation eler en mera inverlig och mera positit förening buda Bikena emellan auser han ingalunda ovilkorhgen för en olycka. PFör att ej stöta allmänna opinionen? vill han cmedlestid ej inlåta sig uti att umosda huru mycket ivbiilningskialtep bidrager till att upplinsa föreställnivgen Om sjeliständigheten och den jpolinska, som ej bir foörblandas med den borgliga friheters höga värece.? Pock avmärker han att så länge så väsendtiga brister vidbäfta Sverges författning och förvalring, avt Norge har skäl att moisätia sig dessas öfverflyttande till sig, är en amalgamation ej möjlig, då i sjeltva Sverge hvarje mötståndare af de förhållanden som nu der ega tum. miste vara en naturlig bundsförvandt för Borge, och sliiså hekämpa hvarje försök att utvidga och konsolidera ett system, hvilkets undanmakande hav örskar. Pecmot förmevar Hr StatsRådet, ati ett sidant uärmarde, som utginge irån en förening cmellan det Noviska och det liberala partiet i Sverge, skulle blifva garreligt för bada folken, då mot de deraf härflytande tördela: förlusten al ev sjelfständighet, som i starers såväl om i anda tohållanden siändigt är ganska ofulli omlig och ofta blou ivbillad, bär synas så ringa, att den kvapt förtjener nåmnas, synuerligast då den invertes kvafun hos individerna, of hvilka staten består, och följaktligen deras sanna sjelf ständighet tillika med hjelpemedlen på så sätt måste ill taga. Med det vesendtligen re osmerade Sve:ige finner Hr StiatsRådet alltså för Norge ivgen betar klighet vid att närmare foiena sig, hvarvid han erivrar, att följden ingalunda deraf skulle blifva. att de Norske skulle blifva Svenske, men att i det de begge blilva något tredje, offiet Vore störst för den största starten. In tillintetgörelse af allt hvad Norskt är, söger han de:om, skulle i en pohusk blandning blifva lika omöjlig som i en fysisk, bestående af olikartade gundömnen; 1 en fullkomlig kemisk förening är ingen del längre deussmma som den tillförene var. Målet för Nor: måns och Svenskars bemödande anvisar Hr StatsRådet böra vara att blifva :ett ägta broderligt eller egeniligen tvillingfolk, hos hvilket ingen iebördes stridighet må kunna åga rum, och individ. aliteten hos hvardera må blifva värderad af det andra samt båda lika mycket alfsky alt utplåna dennas rätta stämpel. Med all aktning för Hr Stat-Rådet Niels Freschows upplysning och hofsamhet tyckes han dock ej så alldeles hafva varit lifvad af samma rena patriotiska anda som ingaf den Norske skalden Heur. Wergeland följande tänkespråk ; värdt att förvaras i hvarje sannt fosterländskt bröst: Din Seiergere Oldtid xr nu kun Oid. Din Frihed lever endnu i höje Nord. I Mindets Skjold, hvor Tiden som i et Speil Kan skue egne BDygder og egne Feil, Nr bedste visdom Saga, den kloge, skar: Det Folk, som ejer Frihed, nog Axe har. ) Det af honom uppgjorda projekt ull Norges Grundlag skall vara en ren uselhet.