Aftonbladet – 4 november 1835, sida 1

vv tjenst hos Adeln. Hvad återstår då? Intet. Adeln är allt; allting istaten är till dess disposition: menniskor, pengar, inflytande, kyrka, armve, och lag. Häraf kan man se, huru Österrike förmådde underhålla sina långa och kostsamma krig emot det revolutionära Frankrike. Dei var Adeln, som bedref och uuderhöll den if.ån början till slut; man stridde för den gamla goda saken. Med eit ord det var conservuliva kiig. Kejsaren och hans ministrar äro allsmägiga, så länge de åro conservativa, så länge de samvetsgrannt upprätthålla alla lagstadgade missbruk och nöja sig med sin andel. af det allmänna rofvet. Regeringsmaschineriet går rätt jemnti och ostört, al egen rörelsekrafi, i de gamla hjulspåren; men hvem som ville försöka en ny kosa derför, skall ovillkorligt misslyckas; vare han Kejsaren eller Mimster. Joseph II, som var båda delarna, misslyckades; och hvarföre? Han införde religionsfrihet och afskaffade vissa kloster; det bragte upp presterskapet mot honom. Han. försokte afskaffa slatveriet, inf 1a en billigare fördelving af skatterna och göra alla klasser lika inför lagen; detia retade Adeln mo: honom. Då Adeln således äger allting, så återstår för densamma ingenting atl önska; och detta förklarar, hvarföre Öster rike år så stationärt. Österrikiska styrelsen — sjelfva Osterrike — är ÅAdeln. Hvarje reform skulle ingripa i något af dess inteissen; och säkert skall han icke arbeta på sin egen förlust Alla konsiderationer upplösa sig uti personliga interessen, eller familjinteressen, eller på six höjd provinsintetessen. Österrike har inger. existens såsom nation, såsom ett helt; det består af en mängd länder, som genom en ödets nyck blifvit förenade under ett namn, men som för öfrigt hafva ingenting gemensamt. Om, i stället för flera konstiutiover, det hade blott en, skulle pluralitetens interessen troligen få öfverhandeu öfver blott lokala interessen, de olika länderne småningom sammansusåalta och Österrike blifva en förenad naiion. För nä varande är det ingenUng annat äm en sammangyttring af heterogena elementer, hvilken hvad dag.som häldst eu vindkast kan blåsa sönder, Dessa delar äro. Tyska Österrike, Italienska Osterrike, Polska Österrike, Böhmen och Ungern; det sistnämnde är ovedersägligen Kejsaredömets förnämsta beståndsdel. Italienska besiuningarne öka Österrikes vidd, utan att öka dess styrka; Lombardiet kostar mera, än det renderar. En talvik armee erfordras allt jemnt, för att hålla dess befotkning 1 tygeln; och under hopp att småningom vinna dess bevågenbet, gynnar regeringen dess haudel och industri, ull och med på sina tyska besittningars bekostnad. Lombardiets silkestabisiker skada mycket Wiens; och alldevstund dess tillverkvingar få tullfritt inkomma i det tyska Österrike, har en flitig lurendrägerirörelse mellan Lombardiet och Frankrike upkommit, hvilken betydlig skadar de Tyska provinserna. Sätta då Talienarne stort värde på dessa koncessioner? Och kunna de göra det, då de besinna, att Venedig, som är endast en fraktion af deras Jand ännu i sit sista förfall ägde tie gånger mer rikedom och betydenhet, än Österrike någonsin kan förmå att bereda åt hela massan af sina Ttalienska besittningar? En enda tröst återstår dem, den, att Osterrike d. 24 April 1813 gaf Lombardiet en konstitution, dervid Kejsaren endast förbehöll sig rättigheten att stifta lagar, bestamma skatterna, och att från nationalförsamlingen aflägsna sådane deputerade, som visa sig ovärdiga det dem uppdragna förtroende. s De Polska besittningarne hafva varit en högst farlig acqvisition, som en dag skall brouillera Österrike med Ryssland eller kanske med det på nytt födda Pobhlen. Äfven Galizien fick en konstitution, genom öppet bref af den 23 April 1817 — eller rättare sagdt en ståndsförsamling, ty Keisar, Frantz. hade ovilja emot ordet konstitution. 4) Representanterna väljas af Ppresterskapet, den högre och lägre adeln och ständerna. MDessas deltagande i representationen inskränktes emellertid till två deputerade från Lemberg, tilldess Kejsaren skulle i nåder finna skäl att utsträcka representationsrätien till andra städer. Kejsaren afgör, hvilka skatter som skola påläggas, och prester och adel huru de skola fördelas, 5) vid fördelningen visst icke förgälande sma egna enskilia intressen. 4) Penna obenägenhet gickf så långt, att han visade bort en gynnad Iskare, iemedan denne, under ett samtal om Kejsarens helsa, sade, att han hade em god konstitution. (Förf.) 53) Hvad skulle vår Engelska förl. säga, om man berättade honom, att i ett verkligen konstitutionelt. land, som heter Sverige, ännu finnes en tidning, SOM Vrkar att ÅJAft detta är renracaxtnatanerc han