Aftonbladet – 4 november 1835, sida 1

he nd so KR ÄR TR FRE VN TAS, REN BERN TA TR BEER IETF ls bot vid Ridtarnoustorget. Hestanratior faaies on bord. Å gfa tyget KOMATZEN afgår nästkom ar ide Feotlaz kl. på amöorgoaen HU Norrköptag, och äter asliceq vil stu arv til 3iljetter för passagerars säljas ati OD) yerseanadiare en Warotolls Bod vid Aillavanastorget Restaaration fire es om bord. oo Ångfartyget NI224KÖ? NO afoar nästkonmirle Tislag ut Norerköpiag och ater frelig2s Pilo oaadvikaa lb af osa vill faran som oheaase att färtlas i mörkret deacwa sena arsid; afsar Farivget kl. 9:08 morsoaea takrvar oc ifroaru a säkert städe, och gar acesraer derpa fras tl osia hesämads: Biljiette för, passisereree ersallas ati Wars lolts Jiserschod vid Ridlarhuastorset. Röstouritioa. Auases oc ord j ONTERPIKE. (Tredje ariikeln. A) De rikaste Österrikiska familjer kro: Lichtenstein (med en inkomst af 1.200.000 Floviner,) Gosalkowitz (med 200000 FI,) Esierhatzy (med 2,000.000 FI.) Schwartzenberg. Traäutmansdo: ff, ,Colloredo, Lohkowitz, Dieirichstein, Palty, Botthiaz och Erdödz. 2) Rikedomens iuflyiande tillhörer helt och hållet adeln, som också omtånksamt använder den ull eget bruk och knappast bidrager det minsta till de allmänna utgiferna. . Detta kommer säkerligen deraf, att Osierrike icke allenast har en felaktig statstörfattning, Hkasom Frankrike och England, utav flera. Större delen at dess stater, Ungern, Sjebenburgen, Galizin, Böhmen, Lombardiet och alla de tyska provinserne hafva hvar och en sin egen statsförfattning; och Adel och Prester, de enda klasser som representeras i nationalförsamlingarna, hafva lyckats vräka alla skattehördor på bönder och lifegna och andra villains i riket. Om vi göra oss en öfversigt öfver alla de särskilda elementer, hvaraf adelns magt i Österrike består, komma vi till följande resultater: Adeln innehar alla höga embeten i Kyrkan, och den ofantliga skaran af det lägre presterskapet står fullkomligt under deras lydnad. Presterskapet styr den allmänna uppfostran. Professorerne, äfven i lårdomsskolorna, äro allesamman prester eller munkar; och barnen bhfva tidigt dresserade till sådan vana vid lydnad, att de för framtiden blifva undergifna biktoch predikstolens läror. Genom presterne styrer adeln säledes folkets hela moralitet och förstånd, om nemligen deras uppfostran kan anses hafva låtit dem behålla någonting, som förtjenar namn af förstånd. Adeln förser armeen med Officerare. Soldaten, förfåad genom käppens ständiga bruk, är ett verktyg, som adeln kan handtera efter behag. Genom armcen är således adeln i besiuning af landets fysiska styrka. Ur adeln tagas ministrar och alla civilla embetsmän. Ehvad malversationer eller brott de må hafva begått, fås ingen rättvisa emot dem, 3) och embetsmanna inflytaudet drager på deras sida en mängd andra interessen, hvilket betydhgt ökar adelns moraliska inflytande. ÅAdeln är i nästan uteslutande besittning af all rikets jord, hvilket försäkrar den om frivilligt arbete af en mängd menmskor, dem den har i sin tjenst, under det: bonden är lifegen, hvilket åt adeln försäkrar full ä-anderätt öfver hans person ochshans arbete. Slutligen, ad In utgör de lagstiftande församlingarna. Genom dessa församlingar kan adeln skydda och betrygga alla sina privilegier och befalla öfver 1) Läsaren täcktes erinra sig de tvänne föregående afdelningarna af denna från London review öfversatte, högst interessanta artikel i N:is 168 och 170 af detta blad, hvilken meddelar en mångd förut alldeles okända upplysningar om Österrike. 2) Vi kunna icke kontrollera författarens uppgifter ; frukta dock, att de icke äro alldeles tillförlitliga. Troligen finnas familjer, som äro lika rika med de nu upräknade, kanske rikare; och vi vilja påminna oss hafva sett, alt Er dödz (Er död?) just vill säga detsamma som Palfy.. Men på detta allt lgger ingen vigt. . 3) En adelsman i Wien föröfvade, under synnerligen fasaväckande omständigheter, våld emot ett ungt fruntimmer, dotter af en ollicer. Fruktan och blygsel slutade hennes lif inom några dagar. Hela Wien var uprört af harm och fasa. Men brottslingen var en Hr von Kannictz och kusin till Metternich; och hans enda straff hlef en anmaning att lemna Österrikiska staterna. Han reste till Paris och lefde ganska angenämt där, till dess han kom till St. Pelagie för skuld, där han pefanns ännn i fjor. — Det är väl sant, att en Grefve Bebeznaz afrättades i afl. Kejsarens tid; men man bör besinna, att han mördat mr ÖH ÖU UU ÖÖM Mm M—— 2 2