En Insöndare i Stockhelms Dagblad för i dag låter utgå en vänlig varning ull fournalismen. -Den har under den sednast förflutna tiden i flera af Europas Jänder funnit sig allvarsamt hotad, och derigenom erhållit en anmaning att gå med lhumsamhet tillväga, så vida den vill bibehållas på den ståndpunkt, der tidsförhållanderna och behofyet af ett utvecklingsmedel för den allt mer och mer framskridande upplysningen ställt ?den.? (I sanning, man skulle knappt trott att publiciteten nagonsin kunde få en så vigtlig hommage af Dagbladets Insändare.) Denna uppmaning till hofsamhet framställes icke i Dagbladet utan stor anledning. Denna är, att den tyckpress, som kallat sig den liberala, vid mångfaldiga tillfällen bemödat sig att — — inskränka den frie medborgarens handlingar, och — — herrska öfver tankar och meningar lika enväldigt, som plantage-egaren öfver sina slafvar.? — Eu förnyadt vedermäle af denpa fallenhet för despotism i åsigternas verld (1!) har man nyligen set framträda i de anmärkningar, som någre af våra Journalister framställt emot det sätt, på bvilket hufvudstaden ådagalagt sin fägnad, att inom sina murar återse DD. MM. Konnogen och Drott ningen. i Härefter följer sjelfva despotismen, som består deri, att eaktadt man nödgats medgilva, att alla varit ense derom att på sätt som nu sket emottaga DD. MM., så har sådant icke behagat det publicistiska väldet.? — Det, (nemligen det publicistiska väldet) har at sina känslor gilvit luf — — och låut sitt missnöje utbryta gePnoom förespeglingar, — — att man bade bordt återuppbygga Riddarholmskyrkans torn, eller ock lemna anslag till något annat vackert ändamål. Sådant är visserligen väl sagdt, heter det vidare; men månne icke allmänheten förstar den saken lika så väl som JourPpalismen? — — Är allmänheten ej berättigad att sjelf bestämma uttrycket af sin tillgifvenhet och sn fägnad? — — Beror detta (det?) icke på den full . . a : myndige mannen att säga, så celler så, men ej annoro