Aftonbladet – 31 oktober 1835, sida 2

— —— — ALL te STOCKHOLM den 31 Oktober, NAGRA ORD MED AFSEENDE PA MORGONDAGENS SOCKENSTAMMOR. Enligt löfte i gårdagsnumret återkomma vi till det vigtiga ämnet, eller Sockenstämman, som i morgon förestår. Vi upprepa hvad vi sade, att saken är af högsta vigt; den kommer kanske att grundläga en foörderflig ändring i den uti samhällets neeersta rot verkande municipalförfattning. Det ligger i sakens natur, såsom ock Consistorierne synas antydt, att det slut, hvari församlingarne i morgon stadna, icke blifver lag, utan blott opinionsyttring, till ledning för lagstiftaren. Men denna opwmionsyttring, detta utlåtande kommer att äga så mycket större vigt, som fråga icke är om allmän lag, utan om en lokalförfattning, rörande endast den lilla afdelring af samhället, hvilkens invånare nu yttra sig. Utlåtandet får således utseende af ett medgifvande, en concession för egen del, men icke något yttrande, huru man anser allmän lag böra vara. Consistorierne yttra sig så obestämdt härom, att det icke vore omöjligt att tyda det så, som om, i fall församlingarnes invånare nu bifölle förslagen, man icke skulle tveka att anse den nya sockenstämmo-grundlagem kunna genast sättas i verkställighet, såsom vederbörligen beslutad. Deua är således den första punkt, hvarpå skarp uppmärksamhet bör fästas. De nu lefvande församlingsboerne, om de ock vore -mangrant samlade och enige om beslutet, kunna icke bortskänka sina efterkommandes rätt genom en dylik koncession eller binda dem genom ett sålunda tillkommet beslut. Lika litet som allmän lag kan stiftas af någon annan än de efter grundlagen lagstiftande statsmagter, hka litet kunna undantag därifrån göras af någon annan. En sockens invånare äro icke ett bolag. som kan binda sig och sin rätts innehafvare genom förord och aftal; deras rättigheter och skyldigheter måste bestammas af den lagstiftare, hvars competence Svenska lagarna erkänna. Som sagdt är, kanske är meningen icke att anse församlingsboarnes blifvande yttrande såsom ett medgifvande, en förbindelse, utan blot såsom en opinionsyttring; och då äro dessa reflexioner öfverflödiga. Imedlertid hafva föregående exempel gjort den erinran icke ofverflödig, att man uttryckligen bör reservera sig och göra förbehåll, att ingen annan mening får dragas af beslutet, än blot att det är yttrandet af en tanka om hvad man anser rätter lagstifiare böra besluta, då frågan en gång kommer under dess afgörande. För att nu komma till detaljerna af förslaget, få vi angående hyresgästers rösträttighet anmärka, att den utan tvifvel är grundad på billighet, så vidt hyresgäster deltaga i de onera, hvilka af sockenstämma beviljas. På hvad sätt åter dem kan åläggas au böruti deltaga, blifver en annan fråga; därutinnan måste lagstiftaren ingripa. Ty icke tro Vi en pluralitet af alla nuvarande hyresgäster kunna bevilja beskattning å alla blifrande hyresgästers vägnar; derom måste lag finnas. Bevilja nödiga medel till något behof för tillfället kan hvar och FN