Aftonbladet – 30 oktober 1835, sida 2

OM DE TILLAMNADE VIGTIGA .SOCKIEMSTAMMORNA NÄSTA SÖNDAG. Ibland de ämnen:på hvilka det är publicitetens pligt att fästa uppmärksamheten , har utan tvifvel icke något af större vigt för alla hufvudstadens invånare förekommit, än det som blir föremålet för samtliga församlingarnes dfverläggning å sockenstämma nästkommande Söndag, och hvilket angår ingenting mindre, än stiftandet af en ny fundamental-lag för sjelfva utöfvandet af församlingsboarnes rätt att besluta om de angelägenheter, som i dessa sammankomster afgöras. Man har lange och med största skäl klagat öfver ofullständigheten af våra munieipala författningar. De behöfva, som ej omstöpas, åtminstone förenklas och förtydligas. — Första instsnsen af folkets beslutanderätt ligger i sockenstammorna; och det är således af hög vigt, att föreskrifterna om deras kompetens, om röstberäkningen o. s. v. blifver noga bestämd. Riksens Ständer vid sista riksdag insågo också att 1817 års förordning är ofullständig och otydhg. I anledning häraf komma nu, på BR. St:s begäran, församlingarnas utlåtanden att inhemtas öfver grunderna till blifvande förändringar. Detta ärende har en särskild vigt för hufvudstaden. Emedan fråga är om särskild författning för öfverläggningarna inom dess församlingar, hafva Hufvudstadens båda konsistorier, nu på nådig befallning, uppsatt silt förslag hvaröfver församlingarna skola höras. — Denna hyllning åt de enda existerande primårförsamlingars ofverläggningsrätt är berömvärd; men vi beklaga, att man maste säga motsatsen om sjelfva förslaget. Det vore önskligt, att stadens innevanare ville allvarligt begrunda detta förslag, innan det antagas. Det griper till roten af hela vår municipala författning; och om det utan moget begrundande skulle bifailas, kan ett oberäkneligt ingrepp hafva skett såväl i beskattningsrällen, som andra rättigheter att besluta om vigtiga angelägenheter. Den vigtigaste punkten i förslaget är, att församlingarnve skulle öfverlemna sin beslutanderätt; i allt, åt ett litet antal deputerade. Måhända hafva Stockholms invånare anledning att vara tamligen mätta på deputerade och ombud, sedan de blifvit så liberalt beskattade af sina Aldste, till bestridande af åtskilliga moderna utgifter; och vi tro således, att de komma att något allvarligare betänka sig, innan de lemna ifrån sig all beskattningsoch beslutande-rätt till ett litet coteri, i stället för att behålla den i sina egna händer. Det är borgerskapet, som hittilis smakat på sötman af den kumpletta delegetationen af beskattningsrätten ; och invånarne i massa torde bafva en läxa att lära sig af exemplet. Magtdelegationen är eu nödvändigt ondt, så snart samhället blifver stort; men personlig utöfning af de medborgerhga rättigheterna bör vårdas åtminstone på det enda stalle, der lagen ännu bibehåller den. Mycket är för öfrigt att säga om det sätt, hvarpa Konsistoriernas förslag framkommit. En så genomgripande fråga hade förtjenat alt med mera oflentlighet och längre tid förut blifva kand och bragt under diskussion. Vi beklaga derföre at vi endast händelsevis, och först i går, genom läsning ä anslagstaflan utanför kyrkan, kunnat taga kännedom om förslaget, och med all den vördnad, vi för öfrigt egna de aktningsvärda ledamöterne af härvarande konsistorium,i;kunna vi icke undgå att yttra den tanken, att det innefauar en oförlåtlig likgiltighet om deras församlingars bästa, att ett förslag som så djupt och nära rör dessas vigtigaste rättighet, icke genom deras försorg blifvit infördt i någon tidning. Nu hade lätt kunnat hända, att förslaget, efter en flygtig uppläsning blifvit antaget med acklamation af en oförberedd samhng, som för sent skulle besinna, huru maktpåliggande beslutet varit. — Till en vanlig sockenstämma komma församlingens inpevinare aldrig mangrant, sällan i någon större mängd. Skal hade således utan tvifvel varit att i mer än vanligt god tid och med mer än vanlig fullständighet underoo ve ss 2 fa mm ee