Aftonbladet – 29 oktober 1835, sida 2

OM LYX OCH HANDELSFRIHET. iSednare Artikeln. Vi sade, i vår förra artikel öfver detta ämne, att grunden till det moraliska och financiella obestånd, nhvaröfver man hos oss klagar, icke ligger ilyxen, utan snarare i vissa politiska och administrativa förhållanden. Innan vi behandla denna fråga böra vi först undersöka sjelfva ämnets natur. Hvad är lyx? Den är egentligen endast en sida af det medfödda skönhets-sinnet. Skadom omkring oss, betraktom naturens omätliga rikedom i former och färger, denna tusenfaldiga skiftning i växternas och blomstrens drägt, i djurens beklädnad, i foglarnes fjädrar, i fiskarnes fjäll, i sjelfva bergens innandöme, och i de glänsande skatter, som uppgräfvas ur jordens djup eller hvila på hafvets grund. Om naturens herre gjort sin skapelse till ett under af skönhet liksom till ett under af ändamålsenlig fullkomlighet, om han afsett icke endast sammansättningens fasthet, utan äfven ytans behag, tror man då, att detta behag är utan all betydelse, och att det icke ingår i den stora verldsplanen, att det icke är ett nödvändigt vilkor för uppnåendet af hans ändamål I med sina skapade ting? Han hade ju kunnat låta bli, att t. ex. gifva menniskans anlete dessa drag af ädelhet; af majestät och skönhet, ty nästan, ögat och munnen fullgjorde likaväl sina funktioner; musklerne hade varit icke mindre starka, om de varit kantiga och skrofliga eller höljda i ett raggigt hår, om de saknat denna rundning och huden denna genomskinlighet som gör menniskan till på en gång det fullkomligaste och det skönaste, vi både sett och kunna förestä!la oss. Menu om hon ej blifvit sådan till det yttre, så hade hon ej eller blitvit det till det inre. : Hade hon icke både i sin egen kropp och i föremålen rundt omkring sig sett skönhetens urbilder i oräkneliga variatiener, så hade hon aldrig fattat deras betydelse och aldrig bildat sig idealer deraf. Hon skulle nöjt sig med, att gräfva sig jordkulor. eller hopstapla ett ide af stenar eller qvistar, till skydd mot kölden, att sönderslita djuren eller sina likar, för att betäcka sig med deras hud och mätta sig med deras kött, hon skulle aldrig känt andra behof, än hungerns, törstens, tröttheters och parningsdriftens, hon skulle förblifvit djur, och vi skulle i detta ögonblick sakna allt: det som utmärker menniskoslägtet. Men Skaparen gaf henne skönhetssinnet, gaf henne på en gång känslan af ständigt växande behof och för mågan att tillfredställa dem. Det är detta skönhets sinne, som bildat språken och gifvit dem kraft och välljud, som fostr at konsterna, vettenskaperna, alla slags kroppsliga intellectuella färdigheter, det är det som mildrat sederna, som förlinatnjutningarne, som alstrat sjelfva dygden hvilken är det skönaste af allt. Vi vilja icke bestrida, att äfven detta sinne har sina ytterligheter, sina afarter, sin mMissbildning; men hvilket jordiskt ung eller förhållande har då icke det? Vi neka ej, att den del af skönhets-sinnet sem utvecklar den egentliga lyxen, stundom får en skef och ensidig rigtning och öfverstegrar njutningarnes behof ! på de ädiare behofvens bekostnad; alt således vår tids lyx, hvars karakter är ett ständigt ombyte af föremål, kan hafva sin skadliga inflytelse både på den allmänna och enskildtia lefnaden; men kanhända skulle en närmare undersökning utvisa, att orsaken dertill får sökas i sta