Aftonbladet – 29 oktober 1835, sida 1

RR At nn Rn RA att tillfredsställa. Presterskapet menar han, endast presterskapet är orsaken till: fylleri och osedlighet bland massan af Svenska folket; otrohet bland tjenstehjon, en ända till virtuositet uppdrifven Järdighet att ljuga etc. etc. etc. hos dito; opålitlighet och bedrägtighet hos leverantörer och mjölkkuskar m. m. — till allt detta äro presterne skulden; i sanning besynnerliga skäl att blifva prestvän! — Att emellertid författaren till denna jeremiad , eller den sig så kallande prestvännen, måtte varit utsatt för någon eller några af de olyckor, som af ofvannämde onda kunna härflyta, kan man nästan taga för afgjordt. Den anda, som råder i åtminstone förra hälften af hans art., tyckes verkligen tillkännagifva ett lidande tillstånd. Att på den törnestig han tyckes vandra, icke många af de blomster, som så ymnigt flöda från predikstolarna , måtte hafva fallit, kan man märka på det thema han genast i början upvpstämt för sina vänner, och hvarpå han sedan, med en ända till virluositet uppdrifven färdighet, uppför sina variationer i lamentabile. Det är fel i presternas undervisningsnit, att hvarjehanda osedlighet råder bland massan af folket. — Härtill bidrager kantänka alldeles icke andra omständigheter, såsom mnaturanlag, ett från första början vidtaget uppfostringssätt, inrotade böjelser m. m. — Huru många exempel har man ej derpå, att menniskor som från spädaste åldren njutit den mest vårdade uppfostran, och tillgodonjutit en undervisning vida fullkomligare i alla afseenden, än som både kan väntas och fordras af en folklärare i allmänhet, det oaktadt blifvit de sedeslösaste, lastbaraste och odugligaste mennmiskor. Då ingen lärer kunna bestrida, att dylika fall icke äro sällsynta till och med bland den bättre folkklassen, samt ingen billig menniska lärer vilja kasta skulden derför på de personer endast, hvilkas undervisning blifvit begagnad, ehuru med förfelad verkan; ändock, då oordentligheter förspörjas bland -massan af folket, så ligger orsaken dertill endast i bristande nit hos presterne. Det är deras fel t. ex., att hvad som af dem, ofta med stor möda, blifvit uppfördt, sedan esomofiast i föräldrahuset nedrifves genom vanvårdnad, försumlighet, ja icke sällan genom de förderfligaste efterdömen på oordentligheter och sedeslöshet från föräldrars och anhörigas sida. Det är vidare prestens fel, att åtminstone på landet, många åtskilliga omständigheter gifvas, som helt och hållet beröfva det uppvexande slägtet lärarnes umdervisning, såsom många ställens aflägsenhet, hvilket alltid, i det glest bebyggda Sverge, skall komma att lägga ett väsendtligt hinder mot folkundervisningens framgång; — icke eller sällan föräldrars liknöjdhet, egensinnighet och egennytta. Huru många tusende utgå icke sedan i verlden, på detta sätt helt och hållet bildade efter föräldrars eget sinne, och genom sitt uppförande förskafla presterne vänner. — Ja, men det är just presternas fel, att de icke ändå sedan taga bort de ovanor, som kunnat inrota sig, och hos de otrogna, lata och sturska tjenstehjonen, de bedrigliga leverantörerna och mjölkkuskarna et hoc genus omne, nolens volens, inplanta rediga begrepp om rätt och orätt. — Hvarest och huru? — På predikstolarna, genom att der behandla just dessa nuanser, dessa specialiteter, dessa tillämpningar på lifvets små, men alltid återkommande förhållanden; — man måtte säga, så lärdt och så vackert! — man tycker sig redan i andanom se, huru på landet, bondgubbarna och bondgummorna skola runka på hufvudet och säga hå, hå, hå! och i städerna, huru de lata och sturska tjenstehjonens kinder skola fuktas af ruelsens tårar. Prisad vare vänskapen; utan den okände wännen skulle säkerligen, åtminstone ännu på lång tid, denna förträffliga idd icke hafva fallit presterskapet in; — hvilken tacksamhet är det icke honom skyldigt! — Vidare har man presterna att tacka för det, att snatteri af matvaror och andra mindre artiklar föröfvas af tjenstehjonen, och att mången tjenare genom sturskhet, tredska och elakhet ofta tll en otrolig grad färbitltrar sin husbondes eller matmoders dagar. — Mäånne man icke såsom Aftonbladsredaktionen .härvid ganska rättvisligen anmärker, uti andra omständigheter får söka anledningen härtill, än uti bristande nit hos presterskapet, t. ex. uti en viss snygghet hos husbondfolk, hvad det förra beträffar? — Får man någon gång höra klagomål öfver snatteri af matvaror i de hus, der tjenstefolkets behof blifvit fullt tillfredsställda? — Hvartill skola snattade matvaror begagnas, om icke för att underhjelpa en kanske mager kost? Ar det då presternas fel, att i ett och annat hus, tilläfventyrs kanske äfven i prestvännens, (förlåt! man bara supponerar,) det hos tjenstefolket är någon viss vecatio . fen. dam tll dota dosan Afa? — man EN