Aftonbladet – 28 oktober 1835, sida 4

Det friska hopp mot fromiidsrymden går Så sjungande och eladt som himlens lärka Hvem tror sig ej, vär ungdomsdascns vår Karvug få länge verka! Dock bäst vi vandre, vart hopp derbän Mom s tan Socknar öfver skumiaa hedei De yppe i kämpaleden Har döden belaa bönscit rycka dän!