Aftonbladet – 27 oktober 1835, sida 2

RR nn Natten mellan den 19 och 20 Januari år 1832 blefvo Inhysesmannen Jacob Henriksons hustru Eve Henriksdotter och deras nioåriga dotter, i Torpet Vaaranpää nära Torneå, under Jakob Henriksons frånvaro om lifvet bragta, samt ätskilliga i deras hemvist befintliga persedlar borttagna. — Såsom misstänkt att hafva förötvat denna grofva våldsgerning, tilltalades och häktades en för stöld straffad och i öfrigt inom orten mindre väl känd person vid namn Henrik Henricson Reinhold. Denne nekade likväl enständigt härtill, men blef ändock af Pomstolen i orten, sedan icke mindre än nittiofyra vittnen voro afhörde, ansedd saker till gerningen samt dömd att mista lifvet. Kongl. Svea HofRätt, hvilkens dom af Kongl. Maj:t i Nader gillades och stadfästades, har deremot upphäft detta UnderDomstolens Beslut, samt lemnat saken åt framtiden, då den kunde uppenbar varda; likväl och med afseende å de cmot Reinhold förekomna omständigheter och bindande liknelser att hafva i större eller mindre mån varit delaktig uti brotuet, förklarades, att Reinhold borde afsändas till Korrektionsinrättningen å Långholmen här i staden, för att derstädes förvaras i enskildt rum, samt flitigt af vederbörande Prästerskap förmanas till en upprigtig bekännelse af de emot honom åtalade grofva brott. Reinhold, som sedan den tiden bållits i enrum å Södra Korrektions-Inrättningen, har nu mera, sedan han insjuknat, skridit till bekännelse af sin förbrytelse. Sedan, i anledning af Prästerskapets derom hos Kongl. Fångstyrelsen gjorda anmälan, Södra Kämners-Rättex blifvit anmodad att med Reinhold hålla undersökning, infunno sig Fredagen den 9 i denna månad bemälde Domstols Ordförande och Ledamöter vid KorrektionsInrättningen å Lingholmen. Emedan Reinhold icke är kunnig i Svenka språket utan endast talar Finska, var en Prästman vid härvarande Finska Nationalförsamlingen anmodad att vara närvarande och biträda såsom tolk. Den bekännelse Reinhold under mycken redighet men under stor sinnesrörelse och med tecken till djupaste ånger afgaf, är i hög grad märkvärdig, och vi skola söka att återgifva densamma sådan den fattades till. protokollet. Anledningen till det grofva brottet påstod Reinhold härleda sig från den i dessa orter vid den tiden inträflade stora nöd och brist på uppebälle, hvilket hos honom väckt föresats att genom mord och rån förskaffa sig något som kunde förvandlas till penningar, för inköp af lifsförnödenheter och starka drycker. Reinhold hade förut känt hustru Henricksdotter, men deremot aldrig sett hennes man. Torsdags eftermiddagen den 19 Tanuari förberörde år hade Reinhold begifvit sig från Jakob Lifvas gård i Kukkulas by till Vaarampää, med full föresatts att der begå mord samt under den öfvertygelse, att brott föröfvadt å så aflägset ställe, emedan det var beläget en qvarts mil från närmaste gård, och hos en fattig, skulle lättare kunna döljas; och förmodade han att åtminstone något, om ej af synnerligt stort värde, der skulle vara att finna. Vid aftonskymningen hade Reinhold anländt till Vaarampääå gard, eller såsom det kallas Pörteshus, der han endast träffat hustru Henricksdotter och hennes flickebarn, den förra sysselsatt att mjölka 2 kor, som varit under samma tak som pörtesrummet, och flickan åter i detta sedrare rummet springande af och an, utan någon viss sysselsättning. — Ef.ter verkställd mjölkning och sedan eld blifvit tänd i eldstaden, hade hustru Henriksdotter börjat karda ull vid spiselden, samtalat med Reinhold, som efter sin önskan kort efter sin ankomst fått af hustru Henriks