Det har länge varit antaget, att det tillstånd af armod, som jemförelsevis bör vara den stora pluralitetens lott, icke saue den fattige i tillfälle och stånd att intränga i konstens helgedom. Att detta är en villfarelse, har nu genom den arbetande klassen i England blfyit lagdt för en dag. En ny väg är öppnad för konsten, nya idder stå till hennes tjenst, och nva skaldenaturer gripa redan verket an. Det är sålunda, som de uppgifter, hvarpå hela mensklighetens poetiska krafter ar beta, utan uppehåll utveckla sig frin århundrade till årbundrade, och de tankar i oändlighet, som slumra i djupet af menniskobjertat, vakna efterhand så småningom, så obemärkt. Ta NNE