Aftonbladet – 14 oktober 1835, sida 3

tillade att han gerna sjelf ville ledsaga oss. Den gamJa general B . . . ville knappast tro sina ögon; en tår hängde i hans ögonlock, en enda tanka uppfyllde allas Sällskapet inträdde med samma fromma andakt som på tröskeln af ett heligt tempel; det var den nyare tidens största mans vagga. Jag ber om ursäkt, mina herrar, modorna ha förändrat sig betydligt sedan min afresa från Paris; 1818 voro dessa möbler af nyaste smak, jag köpte dem sjef, då jag genom mina medborgares förtroende, kanske också blott tillfölje af dem glans, som min slägtings ära återkastade äfven på mig, hade blifvit utnämnd till deputerad. Detta tal uppväckte någon förvåning hos åhörarne, men de vågade dock icke afbryta det. Jag märker er otålighet, fortfor har och knep sina torra läppar tillsammans till ett ironiskt smileende, ni önskar att bese mina antiquiteter. Då får ni likväl stiga något högre upp, då skall det lätt kunna göra sig. General B . . . kastade på gubben en vred blick vid dessa ord, hvilka för den gamla kejserl. krigaren läto som en blasfemi. Gubben brydde sig likväl icke stort derom, utan fortfor: Här är för det första min systers, hennes majestät sejsarinnan modrens, kammare. Här föddes, lekte och uppväxte en hel generation af konungar; hela Europa har ur denna kammare försett sig med herrskare. Medan vi hålla oss vid kamrarna, så är det här den, der den största af de många bröderna framlelfvat simma första år. Här bodde han ända tills han genom herr Guvernörens ynnest blef upptagen i miluärskolan uti Brienne. Låt oss nu stiga vidare upp. Det bar upp på vinden. Ser ni, sade gubben, här är en gammal ländstol och ett bord af valnötträd. På denna stol har han setat, vid detta bord har han inhemtat sina första studier. Detär långt från dessa maskstungna möbler till de förgyllde byråerne i hans kabinett uti Tuilerierna. Det gamla bordet var genom utskärningar och sönderplockningar i alla hörnen till största delen stympadt och förstört. Som ni ser, hafva gästerna lemnat spår qvar efter sina besök, sade husets gamla egare med en isande likgiltighet, gör så gerna ni också om det tyckes er löna mödan! Sällskapet begagnade sig af denna tillåtelse med den största ifver och försågo sig alla samtlige med sin del af de dyrbara reliqvierna. Några månader sedpare ofverflyttades de båda möblerna, till största förtviflan för alla Engelska resande, till kontinenten. Sällskapet lemnade huset, i tankfull tystnad, en enda känsla hade genomträngt dem alla. Passagerarne voro snart åter samlade om bord, ankaret lyftades, en gynnande vind förde goeletten ut från Ajaccios vik, ännu en afskedsblick på det gula huset med sina tre våningar och fyra fönster i bredd, och man lemnade Korsika bakom sig, för att styra rakt på fyren vid Civita Vecchia, ett ljus som under de mörka höstnätterna tyckes likt en ensam lampa simma på de dunkla hafsvågorna. En månad derefter hade goeletten under sin resa till Ferrajo på ön Elba, den stora Europeiska fångens första fingelse. Hvilket afstånd, hvilket omätligt svalg mellan de båda husen i Ajaccio och Porto Ferrajo, som dock ligga hvarandra så nära! Brienne, Toulon, Pyramiderna, Austerlitz, Tuilerierna, Kreml, Fontainebleau, Elba! hvilken utgångspunkt, hvilken mellanrymd, hvilken höjd, hvilket fall! Från huset Ajaccio gick han ut att eröfra Frankrikes thron och väldet öfver Europa; från huset på Elba flydde han, för att störtas vid Waterlo, och dö i Longwood. ee