skydd mot störande oskick? eller är det ett tecken till tidens egoistiska anda, att: de förre ej kunna fördraga de senares fortsatta gäckande af deras rättvisaste fordringar? Ar det rätt att med premier af allmänna medel hugna studerande, som dricka Champagne och spela höga spel? Hvad skall man dömma om kraften af ett bestraffningsoch uppmaningstal, då föremålen derför, omedelbart derefter, dricka långt inpå följande morgonen, och det till den grad, att sjelfva Källarmästarfrun gråter deröfver? Hvad skall man tänka om en man, som ifrar mot oskick, då andra sitta vid styret, men ingenting gör, då han sjelf kommer i spetsen? Anhålles att förestående, ej utan anledning framställda frågor till en början meddelas allmänheten, på det att den eller de som vederbör, deraf må ihågkomma hvad deras frid tilhörer.