Aftonbladet – 7 oktober 1835, sida 2

YTTERLIGARE OM STATSTIDNINGENS DAGFRÅGARE. (Forts. fr. N:o 147.) Jemnförelsen mellan Rådsregering och Ministerstyrelse hvilar på ett stort misstag, som troligen aldrig af Ins. erkännes, emedan han icke vwill erkänna det. Han påstår, att enda skillnaden består, däruti, att under partitiderna här gick man öppet tillväga och lät Ständerna direkte välja rådsherrarna, i England låtsar man, som om Konungen häri aågde fritt val. Under partitiderna gick man deremot aldeles icke öppet till väga; då skulle man hafva sagt: vi äro en republik; ty det var Sverige då. Konungen i England åter äger styra, äger det ovillkorligt, men kan, såsom vi sagt, icke styra alldeles emot folkets tänkesätt. En skeppare äger styra sitt fartyg rakt på klippor; men vi fråga, om man vill, att han gör det, em det är troligt, att han gör det, om det vore önskligt för honom och besättningen och redarne, att han gör det. Ar han tokig eller oduglig, då gör han det. Hvad vi sagt om Carl I, bevisar icke, hvad vi önska eller föreslå, såsom en hållhake på Konungarna, såsom ett tvång för dem att rätta sig efter folkets tänkesätt; vi berätta blott, hvad följden vanligen blir af envisheten att kämpa mot detta tänkesätt. Denna följd har ingen gemenskap med representation och ministerstyrelse; den inträffar lika lätt, kanske lättare, under despotier, såsom historien Lpå hvar sida vet att berätta. Den stora fördelen af ansvariga tjenare och af folkviljans uttalande genom lagliga ombud är den, att monärken Zan, hvad han (om han ej är tokig) ovikorligt will, nemligen känna folkviljan. Eller är meningen på allvar, att en monark skall bestämdt styra 1 strid med sitt folks öfvertygelse och vilja? Vill Ins. hugna oss med ett svar härpå? Svaret, sådant Ins. här framställt det, är: Representationens yttrade tanka beror på ett vindkast? :och Konungen . skall gissa till, hvad som är dagens opinion. Detta är icke sannt. Misstaget hvilar på den tron, att Konungar ensame äro i besittning af all verldens vishet, af allt lugn, af allt nit för mensklighetens väl, ochåatt folken deremot hvarken förstå eller önska, hvad rätt och nyttigt: är, utan blott drifvas af en rastlös förstörelselusta, förändra tänkesätt hvar dag och således hvarken inse eller nitälska för sitt eget bästa eller för ära och rätt. Hade man icke en sådan tro, så kunde man icke tala om denna föränderlighet , dessa opinionens vindkast eller hvilka andra föraktliga qvalificationer , man beständigt tillägger folken, för att söka motivera det omyndighetstillstånd , man vill sätta dem uti. Men, svarar man , erfarenheten visar dessa täta. förändringar i opinionen , åtminstone sådan den af representationen uttryckes. — Jå, erfarenheten visar stundom dylikt; men ser man litet längre in i saken , skall man finna, att orsaken är antingen en felaktig representation , genom hvilken folkets rväinkesätt icke uttryckes, eller ock Just deras bemödanden , hvilkas högre vishet man söker försvara. Man har all möda ospard att förvilla eller corrumpera den så kallade folkrepresentationen ; och sedan skjuter man dess förvillelser och falhet framför sig, såsom ett bevis, att all folksopinion