Aftonbladet – 1 oktober 1835, sida 1

SA je ADRESS TILL O CONNELL I NEWCASTLE. Det utmärkta och lysande sätt, hvarpå . OConnell mottages af medelklassen och sfolket under sin resa i Norra England, hörer till dagens betydelsefullare fenomener i Storbritannien, emedan det visar hvilka djupa rötter de stora grundsatser han yrkat för samhällsreform, slagit i sinnena. Det är en politisk barometer, som tyder på de förestående förändringarne inom det allmänna lifvets atmosfer hos Engelsmännen. I synnerhet torde den vigtiga frågan om en. reform af Ofverhuset, hvilken för närvarande nästan uteslutande fäster allmänna uppmärksamheten, skynda mot en utveckling, som vid den sistförflutna parlamentssessionens början måhända ännu knappt anades. Lorderne hafva sjelfve fällt sin dom genom sina politiska missdåd under det sista halfva året, och det stormande bifall, hvarmed folket upptager OConnells filippiker niot de 170 ohjelplige, visar tillrackligt för den uppmärksamme betraktaren hvad klockan är slagen. Jorden är ihålig under Deras Herrligheters fötter, och minsta rörelse kan göra att den störtar tillsammans. . Vid sin ankomst till Newcastle möttes OConnell af en omätlig folkskara och deputationer af reformvänner från denna och kringliggande städer. Folket ville spänna hästarne från hans vagn, och draga den ini staden, och kunde endast afbållas derifrån genom OConnells bestämda försäkran, att, ifall de gjorde det, skulle han genast stiga ur vagnen och gå ull fots, emedan han icke trodde att menmskor borde spela rolen af oskäliga djur. Sedan han ankommit till ett af stadens torg, och uppstigit på en derstädes uppbygd platform, öfverlemnades honom, i invånarnes i Newcastle namn, följande adress : Vi, invånarne i Newcastle-upon-Tyne och dess granskap, anhålla att få helsa eder välkommen till denna gamla stad. Det sker med mindre ceremoni, måhända, men med vida mera upprigtighet och sanning, än i allmänhet tillhört dessa slags gärder, under tider, som nu lyckligtvis förflutit. I denna vår första kommunikation med Eder åtnöja vi oss icke, såsom andra gjort, med matta, och derföre troligen ogrundade, med allmänna, och derföre troligen falska hänsyftningar och komplimenter; vi välja hellre ett fålt, på hvilket både Ni och vi måste känna oss stå fast och säkert — vi mena de kända och, som vi nu kunna kalla dem, de historiska dragen i eder karakter. Vi se eder först tidigt och under många mödor bana eder en väg, såsom alla män af snille göra, utan att fråga efter att vinna bifall hos de så kallade höga med låga tänkesätt; ibland ett folk, så förtryckt, att det var föga i stånd att gifva sina vänner någon yttre hjelp, litande ensamt på eder egen kraft, vän af edert fädernesland och oförskrackt kämpe mot dess förmåatna och nästan