Aftonbladet – 28 september 1835, sida 1

insigter, skicklighet, redlighet eller för. roende hos de skattdragande. Nej bevars! samme man, som borde stått på folkets sida, emedan havs fader ugick från folket, han ville hafva en penninge-qvalifikation. Denna klausul ströks ut af Underhuset, men den var för orimlig, för att kunna hållas ute ur billen; och Lorderne, som gjort sitt bästa att förderfva hela billen, insatte den åter, och bland andra förbättringar hittade de också på den, att stadsskrifvarne skulle innehafva sina tjenster för lifstid, så att om en man hunne till Methusalems ålder, så skulle han möjligen mot slutet af sina dagar kunna boppas att få se ärliga stadsskrifvare. Na väl, sedan Lorderne gjort hvarjelanda förändringar i billen, antogs den till slut af Underhuset, och Talaren stod nu inför ärliga reformvänner, och ville söka att försvara sitt handlingssätt i denna fråga. Han hade hos Lord Russell yrkat på att billem måtte antagas med Lordernes amendementer. Handlade: han deri rätt eller orätt? Denna fråga tillhörde denna samling -att afgöra icke under intrycket af den retade stamhning, hvari sinnena befunno sig aftonen då votermgen gick för sig, utan efter den lugna och kalla, som kunde väntas af morgondagen. De måste vid deras domslut endast låta leda sig af förståndet, och icke af det förtroende de kunde hysa för Talaren eller andra ledamöter af Parlamentet, ty de kunde hafva misstagit sig, fastän de handlade af ärlga motiver. Han ville nu i korthet säga skälen hvarföre han voterade för billen, äfven i det förändrade skick den var. Den afskaffade de sjelfvalda municipalräden; och hela det machineri, förmedelst hvilket en man kunde välja sig sjelf ellur sina vänner, förstördes likaledes. Allt rensades ut, rubb och stubb, och icke enda bit af det gamla machineriet lemnades qvar. Detta trodde Talaren var i sig sjelf en förträfflig sak. Sedermera fann han, att de sjelfvaldes platser komme att intagas af män, valda af stadens skattdragande invånare. Det är väl sannt, att listan på valbare personer är inskränkt; men likväl måste de, som blifva valde, hafva en majoritet af röster inom den afdelning af staden eller kapngen, ull hvilken de höra. Vidare kommo de förra korporationernas törhaudlingar aldrig i dagsljuset. (Hör hör!) De sutto så trefligt inom lås och nyckel, och afgjorde efter sitt hufvud stadens affärer. Men enligt den nya billen måste alla förhandlingar ske öppet; pressen komme att hafva sina ombud vid sessiovnerna, och allmänna opinionen komme att utöfva sm inflytande, äfven på korporationerne; ja, jag vågar säga, att allmänna opinionen rengör Åugias stallet bättre, än om man ledde en flod ditin. (Hor! hör!) En annan fördel vore den, att då de gamla korporationerne aldrig höllo några räkenskaper, emedan det var lättare att kunna efter bebag ge ut penningar, när man icke tog opp i böckerne hvad som inflöt, så finge deremot nu hvar och en, som erlade skatt till staden eller köpingen, rättighet att granska korporationens räkenskaper. (Hör! hör!) Allt detta vunne vi genom billen, och det var all anledning hoppas, att vi nästa år skulle få en ännu bättre bill. Se bara hvad Lorderne gjort för att lugna landet, och göra slut på all politisk skakning. De hafva gifvit oss en bill, som lägger 1 vår hand makten att hälla sinnenå i jäsning så det förslår, och : gör det till en nödvändighet för folket att vara obelåtna, och i följd deraf står jag nu här midt ibland eder och agiterar. (Hör!) Jag hade så när glömt, att Sir Robert Peel sagt oss i sitt Tamvorthtal, att om han stannat qvar i ministeren, så skulle han hafva gett oss kraftiga reformer. Han har ju ofta varit i ministeren förut; hvarföre gaf han oss icke då dessa reformer? (Hör!) Eller hvarföre hjelpte han under innevarande session ej de ledamöter i Underhuset, som ville reformera? (Hör!) Den enda sorts hjelp han gaf var af det Irländska slaget — han skämde bort saken så mycket han förmådde. (Skratt.) Kraftiga reformer; ja, han hade yrkat att Gatton och Sarum, och andra sådana hål. voro integrerande delar af konstitutionen, och borde hafva tvenne representanter i Underhuset; då deremot, när man började tala om Manchester med omkring 200,000 innevånare, han vände ut hvitögat, och ropade på protestantism och konstitutionens grundsatser. Hade icke Talaren kallat Peel en hal hycklare? Och var han väl rätta mannen att komma fram och förklara, att han skulle hafva gett oss kraftiga reformer om han och Tories stannat qvar i ministtren? Ja, de skulle hafva reformerat precist på samma sätt, som kräftan går -— baklänges. — (Skratt.) Derefter upptogs Sir Roberts tal, till en stor del, af förklaringar huru stor vän han var af dissenters. Men trodde väl Peel att dissenters hade så korrt minne, att de icke komme ihog huru han betedde sig, när Lord Russells motion om upphäfvande af Test-akten var före — huru han, lik en bortskämd och sticken skolpilt, lemnade sin bänk, och gick ur Huset när den motionen hade gått igenom. Jo, det är en vacker vän af Dis