En Assessor C. U. Roman, boende på landet, ingaf för tvenne år sedan till Härads--Bätten sin cessionsansökning. Ibland borgenärerne är äfven Hans Exellence m. m. Hr Grefve Tawast, som hade prioriterad fordran. På inställelsedagen skulle, enligt konkurslagen, alla fordringar bevakas innan rättegaångstimmans slut klockan 7 e. m. Uppropet företogs också när tiden lidit något öfver denna timma. Forst klockan nära åtta anlände Hr Grefve Tawasts ombud med dess bevakningshandlingar. Härads-Rätten förklarade i anledning häraf, att Hr Grefyvens fordringsbevakning hade kommit för sent, och att fatalierna voro försuttna, och Götha Hofrätt, dit målet vidare fortgick. fastställde detta beslut. Afven i Kongl. Maj:ts Högsta Domstol voro tvenne Ledamöter, Hrr Justitie-Råderne Backman och Themptander, af samma tanka; men Hr Justitie-Rådet Engelhardt yttrade sig annorlunda, och tillerkände H. Ex. rättigheten att få bevaka sim fordran, och med honom förenade sig Herrar Isberg, Rostn och Hans Exellens Grefve Rosenblad; hvarigenom pluralitetet uppstod å denna sidan. Innehållet af detta Domstolens beslut, dateradt den 19 sist. Juni, är följande: : . Och då ostridigt är, att, å inställelsedagen i Assessorn Romans konkurs, sökandens bevakningshandlingar icke allenast blifvit till Domhafvanden ingifne, utan ock hos Rätten anmälde, så att öfriga parter i konkursen om dem erhållit kännedom, innan Rättens sammanträde för dagen upphört, så, och ehuru sådant icke skall hafva skedt före kl. 7 på aftonen, enär, på satt i protokollet finnes anmärkt, Domhafvandens och flera vid tillfället upviste fickur, skulle hafva framskridit närmare mot 8; Likväl och som upplyst är, att hvarken den i allmänna tidningarne inforde kungörelsen om offenteliga stämningen i; målet, eller den serskilta underrättelse derom, som är vorden sökanden, i egenskap af inteckningshafvare, meddelad, innehållit det borgenärerne borde, å den utsatta dagen, innan rättegångstimmans slut kl. 7 på aftonen sig inställa, och sökanden följaktligen icke uti dessa kallelser erhållit kunskap om hvad han, i afseende å sin fordrans bevakande, hade att iaktaga, sådan fullstandig underrättelse och föreskrift, som enligt 9, 10 och 11 46. i 5 Kap. af 1818 års konkurslag, lemnas bordt; altså pröfvar Kongl. Maj:t, med åndring af Domstolarnes öfverklagade utlåtande, det sökanden icke kan på grund af hvad sålunda förekommit, anses hafva sin talan i saken förlorat; hvarföre ock denne konkurssak, i hvad den rörer Sökandens anmälde fordringar, förvises åter till Härads Rätten, som äger att, utan hinder af de nu undanröjde besluten, efter vederbörandes hörande, nytt laglikmägtigt utlåtande derom meddela; Det vederbörande hafva att ställa sig tvll underaånig efterrättelse. Nu måste det visserligen å ena sidan medgifvas att det varit ganska kännbart för H. Ex. Gr. Tawast, att förlora en prioriterad och intecknad fordran, blott för en timmas dröjsmål; men å den andra har också fataliers noggranna iakttagande altid inför lagen varit ansedt såsom något sa väsentligt, att man dagligen erfar, det Borgenärer som inkomma till Rådstufvu-Rätterne eller HofRätten, om också blott en half minut efter sedan klockan slagit, och innan upropet är börjadt, frandömas sin bevakningsrätt, och att summa jus, älven då det skulle kunna kallas summa: injuria eljest i dylika fall, utan undantag tillämpas. Den andra saken, som angår ännu en Exellens, referera vi med insändarens egna ord: En rättegång, som visar, hvad man under åberopande af de juridiska formerna kan försöka och möjligen vinna, har inom den landsort, der den genomgått de första instanserna, väckt mycken uppmärksamhet och torde äfven inför en större allmännet icke sakna sin egen märkvärdighet. På executif auktion försåldes år 1832 en hemmanslägenhet i Uppland, Wendels socken och Allerbecks by, af 3 dels mantal. Under densamma hade, som handlingar intygade, sedan uråldriga tider lydt 15 tunnel. jord, hvilka (ingen urkund visar hwu eller på hvilka vilkor) blifvit afsöndrade från ett nästgränsande frälsehemman, Lill-En benämndt, ullhörigt Hans Ex. m. m. Gretve Carl de Geer och lydande under Bergby gard innom samma församling. Först vid auktionstillfället af obehörig person händelsevis underrättad härom, men utan något slags document eller lagligt skäl för sitt påstående, reklamerade då Grefve de Geers Inspektor de omförmäldte tunnelanden, såsom de där af fordno tillhört Bergby och borde enligt lag dit återgå. Allerbäcks-hemmanet inropades, cet oaktadt, af en bland de kreduorer, för hvilkas räkning det var intecknadt, till ovanligt högt pris, men förstides af denne korrt derefter till tredie man. Denne sökte och vann lagfart och