gareklasser spridd allmän bildning. Detta exempel är lårorikt, men mest för stater i samma poiitliska och financiella ställning som Preussen; hos oss skulle det, i sin helhet begagnadt, leda fill öfverdrift och förluster. Lyckligtvis kunna vi, om vi med allvar gripa saken an, hinna samma mål genom medel som icke öfverstiga vara krafter, icke rubba våra industriella förhållanden — men som i sig sjelfva innebära möjligheten till de önskade resultaten och tillika vilkoret for öfriga statskrafters utveckling; och dessa medel, hvar skola de väl sökas, om ej i befordrandet af allmän upplysmng, i befordrandet af sann militärisk bildning, i förening med sann medborgerlig bildn ng? Man har hittills ansett rekryt-skolan såsom den enda möjliga utväg till bildande af den kunskap och färdighet som tilhör soldaten, och att denna bildning först vid manlig ålder, ej före 20:de ålders året, kan taga sin början. Men en fardighet som sent inhämtas, blir icke rätt pålitlig, den glömmes lika hastigt som den forvärfvas, och måste ständigt underhållas, för att ständigt kunna påräknas. Helt annat är förhållandet med den firdighet som grvundlägges i barna-åren, utbildas i ynglinga-åren, och tillämpas i manna-åren. Den blir såsom en omedveten tillhörighet införlifvad med personen, blir en inrotad vana, hvars utöfning ej kostar möda och ansträngning, och som kan formeras och utbildas huru långt som helst. Mäånne den konstfärdighet och handslöghet, som så fördelaktigt utmärker vårt folk, särdeles i vissa orter, vunnits efter 20:de året? och månne den skicklighet som träffas inom våra verkstäder och fabriker, icke inöfvades från yngre åren? Ingen lär tveka om svaret Men hvarföre icke följa denna enkla, naturliga anvisning vid lärandet af hvad som hör till soldatens färdighet? Äfven denna har sina elementer , som böra och lätt kunna bibringas i de första ungdomsåren: i denna ålder, då sinne och kropp äro uppfattliga af alla intryck, böjliga i alla former, och då hågen för kroppsöfningar , synnerligen de militäriska, röjer sig vgonskenligen i alla frivilliga företag, lekar, o. d. Efter 20:de året har hågen ofta tagit en annan rigtning, och kroppen, så framt den ej under tiden blifvit af konsten utbildad, har genom vanor, arbeten m. m. fått en viss styfhet, oledighet och motsträfvighet, som icke utan mycken möda ofvervinnes. Intet tvifvel således att ju militärbildningen, äfven den mekaniska, bör och kan inhemtas samtidigt och jemnsidigt med all annan kroppsoch själsutveckhlng; att den utgör en ofrånskiljlig del från den allmänna bildningen ; och att den, till följd häraf bör ingå i summan af de undervisningsämnen som tillhöra de allmänna läroverken, i alla sina gradationer. Ty hvad är allmän bildning annat än större eller mindre kunskap i och om allt det allmänna och elementära af all vetenskap och konst? och hvad är väl föremålet för allmänna Läroverk, om ej att bereda och utveckla denna bildning till menniska och medborgare? Naturligtvis bör, i de lägsta och mest allmänna af dem, Folkskolorna, lärandet inskränkas till det mest elementära, i de högre och minstalimänna åter, såsom Lärdoms-skolorna ; utsträckas till det mindre och minst elementära ; men i alla måste kroppens förmögenheter gemensamt med själens utvecklas. Att våra allmänna läroverk, i sitt närvarande skick, icke i alla motsvarar denna sin bestimmelse ; att den bildning de lemna icke är allmän i detta ords vidsträcktare bemärkelse, och således i full harmoni med samhällslifvets fordringar, är thy värv, en sanning, som ej af någon fördomsf:i mer betviflas. Men i detta som i många andra fall stå vi på gränsen till ett bättre sakernas skick. Öfvergången kan ej dröja länge; och i tidens anda ligger den kraft som skall påskynda denna öfvergång. Folkskolorna svara uti intet afseende mot behof och ändamål, hvarken i anseende till antal eller bekaffenhet. Af barn som på landsbyggden erhålla skolundervisning, om den så kan kallas, går ej antalet öfver 40,000 I). Sjelfva Vexel-undervisningen , som innefattar möjligheten och vilkoret för en genom folkskolor utbredd allmän upplysning har icke hos oss rönt all den framgång, hvartill dess välgörande inflytande på folkbildningen densamma berättigar. Sverige har 300 Vexelundervisningsskolor —— det lilla Danmark räknar 3000! Lyckligtvis får man dock ej dömma Svenska folkets bildning efter beskaffenheten af dess, åt sitt öde sorglöst lemnade formela bildningsanstalter. Men månne icke krigsväsendet, som i alla tider spelat en så verksam roll alla folkslagens bildningshistoria, äfven nu skulle kunna bli orsak och medel till en af tideus anda förberedd, af behofvet påkallad reform inom vårt föraldrade undervisningsväsende? Jag tror det åtminstone. KrigeI I förhållande till folkmängden på landet är st åledes 11 1 fe . TT VM