Aftonbladet – 24 september 1835, sida 2

Ullrat, VOJ JCKALLUl,y fv PRSP In ed Ufvar, 306 Ugglor, 1,081 Hökar, 55 Glador och 199 Falkar. 1 — -—— NYA ARGUS OCH DEN EUROPEISKA POLITIKEN. Ibland de predikningar öfver den utländska politiken hvilka Nya Argus varierar i nästan hvarje nummer på samma thema, kunra vi ej underlåta att säga några ord om hans kommentarier Onsdagen, d. 16 dennes, öfver Spanska politiken och några andra ämnen. Det heter nemligen der, att Spanien nu befinner sig i alldeles samma tillstånd som man otvifvelagtigt skulle fått se i Frankrike, om ej Regeringen och Kammarena lyckats att blifva faktionerna öfyermägtiga, samt att kufva och afväpna dem. Detta visar huru väl Arguskänner tillståndet både i Spanien och i Frankrike. Vi andra, som icke, lika den clairvoyanta Argus, hämta all vår kunskap från den inre åskådningen, tro hbkväl, enligt hvad verkliga förhållandet säger oss, att Spaniens nuvarande tillstånd, det inbördes krig och de olyckor som förhärja det, härröra deraf, att regeringen derstädes icke begripit sin ställning, att hon varit för svag och eftergifvande för faktionerna, att kunna uppfatta nationalintresset, och förena sig dermed. Hon insåg nemligen icke, att Spanien i detta fall är deladt i tvenne hälfter, folkpartiet och prestpartiet; det. senare har i sekler utgjort Spaniens olycka och på dess . historia och dess folkkarakter tryckt de svarta fläckar som vanärat båda; det har äfven utgjort källan till alla de olyckor som träffat Spanien under de sista tjugusju åren; det spelar nu om sin existens, och med det är ingen underhandling möjlig, emedan dess lösen är och måste vara: herrska eller gå under. Folkpartiet deremot är icke aldeles detsamma som i andra länder, emedan Spanien icke är aldeles likt det öfriga Europa: För att förstå detta, måste man se tillbaka på dess historia , hvilken upplyser, at detta rike är ett agregat af särskildta samhällen, hvilka, långt ifrån att alltid ha varit så förnedrade och föortryckte, som under de senare tvenne seklerna, tvärtom fordom ägt ganska vidsträckta frioch rättigheter; att det gals ett ibland dem , hvars representanter sade till sin konung vid hans uppstigande på thronen: Vi, som äro lika goda med dig, hafva valt dig till vår Konung, och skola lyda dig så länge du upprätthåller våra lagar och skyddar vår frihet, men när du kränker dem, skola vi störta dig ned från thronen, och der dessa ord icke voro blott en tom formel, utan uttrycket af en verklig rätt; att dessa friheter, vid de olika stater nas förening till en enda monarki, antogo formen af privilegier, hvilka mer än en gång blifvit åberopade af tolket och kränkta af Konungarna, alt kommuneros är den egentliga benämningen för dem, som yrka dessa gamla rättigheters återuplifvande; att den namnkunnige Padilla och dess tragiska öde år 1522, kan anses som den sista värdiga och stora ansträngningen af den döende Spanska friheten; att det egenthgen var denna frihets grundsatser, hvilka aldrig förgått ur Spanjorernes minne, som proklamerades i Cortes-konstitutionen, att denna konstitution, med alla sina brister, likval torde vara den som bäst passar för Spanien, i fall det skall hafva någon konstitution; att blott något af dess former i afseende på den enda kammaren, behöfver förändras, men att hvarje annan, som man vill inympa på landet skall hafva till följd, att antingen krossas af det mäktiga Prestpartiet, emedan den ej understödjes af folket; eller och att uplösa Spanien i ett förbund af republiker; alt ingen försoning är möjlig emellan dessa båda partier; att man i Spamen antingen måste vara en konstitutionell Konung 1 detta ords vidsträcktaste bemärkelse eller en Don Carlos; att en regering, i valet emellan dessa bäda alternativer, likväl måst rådfråga icke blott sin böjelse, utan äfven sitt förstånd och tidens i tecken; att svaret på ett sådant rådfrågande blir att det Prestväldets tid derstädes är förbi; att det beklagligen icke blir endast upplysningens fackla, som kommer att förjaga det, utan att det kommer att sluta genom samma medel, genom hvilka det herskat,, genom dolken och nordfacklan; att ehuru mycket menskligheten ryser för denna nödvändighet, måste hon likväl under tårar glädja sig deråt, emedan detta onda bådar slutet på ett ännu större och förfärligare ondt; att således Spanska regeringen befinner sig i sin närvarande ställning, en ställning af inre svaghet, osäkerhet och missaktning, af aldeles samma skäl som den Fransyska — ehuru ländernas olikhet modifierar sättet för missnöjets yttrande — derföre, att hon missförstått sin tid och sitt folk, och att hon antingen måste lära sig förstå dem, eller falla vå -3 -. pe aa Alf oo on 6 a